Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Det är ej många årtionden sedan våra kunskaper om de
lappländska fällens topografi och jökelvärld hufvudsakligen
be-stodo af de iakttagelser Göran Wahlenberg hade gjort vid
Sulitälma år 1807. Sulitälma ansågs efter den tiden vara
Sveriges högsta fjäll, och de af Wahlenberg beskrifna jöklarna
på Sulitälma och Almajalos, hvilka väl ännu torde få anses
såsom Sveriges vidsträcktaste jökelfält, voro jämte några
närliggande de enda man kände. Dock tyckes redan Wahlenberg
hafva uppmärksammat, att fjällen norr om Kvikkjokk och öster
om Vastenjaure voro af en betydlig höjd. Han omtalar
nämligen i sin berättelse, att då han stod på Almajalos och
granskade horisonten med en Bordas-cirkel, så fann han till sin
förvåning öster om Vastenjaure aflägsna bergspetsar, som till
och med öfverstego horisontallinien; »de äro belägna» — yttrar
han —- »inom Sirkas-lapparnas gräns, men som icke någon
visshet kunde erhållas om deras namn, blef icke heller
höjden tagen»*).
Dessa bergspetsar voro förmodligen Sarjekfjällen, hvilka
sedermera under de norrbottniska kartografernas arbeten en
tid betecknades såsom Sveriges högsta fjäll. Numera anses
såsom bekant Kebnekaise såsom Sveriges högsta fjäll; skillnaden
i höjd mellan Sarjektjåkko och Kebnekaise är dock, såsom
nedanstående sammanställning visar, synnerligen obetydlig, under
det att båda äro betydligt högre än Sulitälma.
Sulitälmas högsta spets inom Sverige 1 875 m ö. h.
Sarjektjåkkos » » 2 125 » » »
Kebnekaises » » 2136»»»
Under den noggrannare kartläggning af Norrbotten, som
påbörjades omkring 1860 och ännu ej är fullt afslutad, har de
norrbottniska fjällens topografi i sina hufvuddrag blifvit känd
och äfven hafva ett stort antal jökelområden blifvit anträffade.
Det lär vid dessa arbeten ifrån början icke hafva varit
meningen att fästa synnerligt afseende vid jöklarna, men i flertalet
fall har dock förekomsten af dylika på kartorna utmärkts
genom särskild beteckning, hvarigenom naturligtvis kännedomen
om våra jökélområden i hög grad utvidgats.
®) Berättelse etc. Stockholm 1808, sid. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
