Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
skulle hafva god utsikt mot Sarjeks centralare delar. Vi togo
vägen från tältplatsen nedanför Bjellotjåkko mot
Tjågnoris-bäcken, följde bäcken ett stycke upp i dalen, där vi funno en
jökel, som låg i den lilla trågformiga dalen som i en liten ask
(bild 27). Vi gingo därefter öfver bäcken och genom sänkan
mellan Tjågnoris och den söder därom liggande kullen, samt
vidare på syd-syd-västsluttningen af Tjågnoris. Några hundra
meter från toppen var uppstigningen rätt svår. Bergarten visade
nämligen en utpräglad afsondring eller bänkning efter ett plan,
som stupade omkring 30 ° mot väst, och som detta just var det
plan vi gingo på och hela ytan af berget var betäckt af stora flata
block, afsöndrade efter denna riktning, hade vi på många ställen
svårighet att finna fotfäste på de starkt lutande blocken,
hvar-förutom dessa gjorde intrycket af att vid första oförsigtiga
beröring vilja hasa ned i den djupa Matudalen nedanför.
Ofvan-på toppen, som var jämförelsevis plan och enligt vår
baro-meterafvägning befanns ligga ungefär 1 675 m öfver hafvet,
byggdes ett röse; detta ställdes dock icke på den allra högsta
punkten, utan närmare branten till Tjågnorisdalen, hvilket för
detaljmätningarna öfver trakten var förmånligare. Från den
högsta punkten af sådana kupolformiga fjäll som Tjågnoris,
Skarjatjåkko m. fl. ser man i allmänhet icke mycket annat än
de fjället betäckande blocken, hvilka liksom vågorna på hafvet
begränsa horisonten, öfver hvilken toppen af ett eller annat
högre fjäll sticker upp såsom masterna på ett aflägset fartyg.
Af de närbelägna dalarne med deras jökeltungor, slingrande
öomslutande älfvar och bäckar samt deras små sjöar och gröna
gräsmattor ser man vanligen ingenting. Man kan knappast tänka
sig en enformigare eller styggare anblick än dessa
vegetations-lösa stenurer ofvanpä de plattare högfällen. Men lyckligtvis
behöfver man icke gå längre än till kanten af den lilla platån
för att finna tillräckligt af landskaplig skönhet att beundra.
Under nedstigningen fick jag från Matudalen plötsligt
höra klockljud, och vid närmare påseende upptäckte jag en
renhjord, som stod och svalkade sig på ett stort snöfält.
Tyd-ligtvis var någon lappby i närheten och Pavva upptäckte sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
