Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
tagelser öfver rörelsehastigheten. Han fann dock mindre
hastigheter, för den förstnämnda 8 cm i dygnet, för den
sistnämnda 2 cm.
Som läget af denna sten var på min karta utsatt,
begagnade jag tillfället att göra några syftningar för specialkartans
fullbordande, men under det att jag var sysselsatt härmed,
tilltog regnet så betydligt, och en tjock dimma bredde sig öfver
jökeln, så att jag icke kunde se de i bergväggarne målade
märkena, annat än då det för något ögonblick lättade. Dumt nog
öfvergaf jag därför bestämningen af stenarnes läge, hvilket jag
emellertid helt visst icke skulle hafva gjort, om jag vetat, hvad
som under natten skulle inträffa. I stället öfvergick jag till,
att utse några platser på moränerna, där rösen borde uppresas.
Karlarne kvarlämnades att uppbygga dessa, under det att jag
själf återvände hem för att framkalla några under de sista
da-garne tagna fotografier.
Regnet tilltog emellertid alltmera, och när Pavva och
Andeks återkommo, voro de betydligt våta. Att få upp eld i
detta väder, påstodo båda vara en omöjlighet. De gingo snart
till kojs eller kröpo ihop på sina renskinn vid en högst
miserabel eller snarare liknöjd sinnesstämning och utan att först
hafva ätit någon kvällsvard. Jag intog däremot någon
torr-skaffning och kröp sedan ned i min sofsäck. Regnet fortsatte
att piska på tältduken, hvilken af vinden häftigt skakades, så
att det stänkte rundt omkring i tältet. De tältplatsen
omgif-vande små bäckame stego snart öfver sina bräddar och
skickade armar kors och tvärs mellan tufvorna, och snart hade vi
en liten bäck inne i tältet. Högst angenämt, isynnerhet som
pressenningen eller tältgolfvet var kvarlämnad öfver de saker,
som Amma skulle hämta. Att flytta tältet till en torrare plats
var icke möjligt nu i mörkret. Bäcken växte och växte, och
vi jämkade oss och jämkade oss för att icke ligga i vattnet.
Slutligen började nederbörden att knastra på tältet i stället för
att piska. Det var sålunda snö. Som jag sedan den 15 aug.
var van vid allehanda motigheter med afseende på väderleken,
bar jag äfven denna motgång med resignation. Huru skulle
det nu gå att finna igen stenarne på isen. Emellertid hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
