Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
i nybyggen och turisthyddor. Sträckan Njunjes—Virijaure—
Furulund går däremot genom vilda fjälltrakter utanför den
vanliga stråkvägen; här är tält nästan oumbärligt, då man kanske
får länge leta efter lappar vid Virijaure, om de öfverhufvud
taget ligga kvar där alls längre fram på sommaren. Det
kommer därför särdeles väl till pass, att Turistföreningen i
Kvikk-jokk utlånar ett litet bra tält (vikt 7 kg).
Men återvändom till Gellivare, dit vi ^mkommo sent en
kväll utan att, som man förespått oss, vara sönderskakade af
tre dagars järnvägsresa. Tvärtom, i känslan af vår nya
turistvärdighet tvekade vi ej ett ögonblick, ehuru vädret blott
var halfklart, att omedelbart och i raskt tempo bestiga Dundret,
hvarifrån midnattssolen ännu ett par dagar skulle vara synlig.
Turistföreningens paviljong på toppen nåddes redan efter 11/i
timme (vanligen beräknas 2). Däruppe var ödsligt och kallt, och
en mystisk halfskymning rådde, emedan himlen delvis täcktes af
tunga moln. Midnattssolen fingo vi dock se. Hon purprade
träsken och tjärnen i de omätliga, af yxan orörda skogarna,
som mötte ögat norrut, och kastade ett sällsamt, rödaktigt
skimmer på de stora snöhölj da topparna, Sarjek, m. fl., som längst i
fjärran i mäktiga komplexer reste sig öfver den västra horisonten.
Hvilken underbar känsla vi erforo vid tanken på, att ända dit
skulle vi vandra genom ödemarker! Så stodo vi beundrande och
kunde ej slita oss från det storartadt stämningsfulla
skådespelet, fastän lemmarna stelnade af den kalla blåsten. Snart
förändrades dock utsikten. Midnattens mystiska dagrar och
skuggor, färgspelet och fjällens skarpa konturer, allt försvann
och upplöstes i ett grått, opoetiskt morgontöcken. Då försvunno
äfven vi in i paviljongen, där några välvilliga reskamrater med
rykande kaffe väckte våra domnade lifskrafter.
Under långsamt nedstigande studerades Dundrets flora,
från fjällheden med Diapensia lapponica och redan utblommad
Azalea, genom vide- och björkregionerna ned till granskogen.
Sedan togos Grand hotells sköna sängar i anspråk efter en
genomvakad natt. Samma afton lämnade vi emellertid
Gellivare i sällskap med bäraren Nila Rimpi från Alloluokta vid
Stora Luleträsk, en liten snäll och duktig lapp, som blott borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
