Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
I den steniga trakten kring fallet lärde vi oss sätta rätt
värde på bandskoma, med hvilkas hjälp man hoppar från sten
till sten utan att, såsom då man går i vanliga skodon, befara
att slinta. Andra kända goda egenskaper hos bandskorna äro
ju, att man i dem slipper blifva våt vid vadningar eller
öm-fotad af långa vandringar, om skorna äro väl stoppade med
hö. Såväl stoppningen som smörjningen med tjära och talg
öfverlämnas med fördel åt bärarne. Bandskorna äro dock ej
alltid att obetingadt föredraga, ty på ljung- eller gräsbevuxna
sluttningar blifva de snart mycket hala.
Från Harsprånget återvände vi till Por jos, där nu lif och
rörelse rådde, i det flera turister med bärare ankommit för att
morgonen därpå fortsätta till Sjöfallet. Nu gällde det att skaffa
oss alla nattlogi, hvilket vållade den snälla mor Anna mycket
hufvudbry. Hon blef också särdeles glad, då vi flickor erbjödo
oss att ligga i köket. Den natten sofvo vi för öfrigt ej mycket
för myggens skull; vi hade nämligen på kvällen glömt att stänga
spjället och fingo dyrt umgälla detta, fastän vi sökte insvepa oss
i stora strutlika myggflor, som med band upphängdes i taket.
Vid Harsprånget hade vi träffat tre hurtiga skolynglingar.
I ödemarken är bekantskapen snart gjord, och inom få minuter
hade vi kommit öfverens om att följas åt i samma båt öfver
Luleträsket till Stora Sjöfallet. För hjälplig medvind och
gynnade af det härligaste väder rodde vi på den korta tiden af 27
timmar, raster och bivuak inberäknade, uppför den 9 mil långa
sjön, en förtjusande färd. Vattnet är friskt och klart, stränderna
steniga och ytterst långgrunda, kantade med ljusa gråviden, som
vackert skära af mot den mörka granskogen där bakom. Där
sutto vi nu, 5 turister och 3 roddare, instufvade i den rymliga
lappbåten, som Nila medels höbolstrar inrättat så bekvämt som
möjligt. Under gladt samspråk, sång och glam, eller tyst
hänryckning öfver den arktiska nattens halfskymning och
färgprakt, öfver naturens högtidliga, ostörda frid, flydde timmarna
nästan omärkligt, tills vi vid Saltoluokta, där sjön gör en
krök-ning, plötsligt fingo skåda Ätna Muorkekortje (Stora Sjöfallet),
nu blott en mil aflägset och glittrande som snö i solskenet.
Träsket, som förut gått fram mellan mindre skogklädda höjder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
