- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
233

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

samt mestadels genom skog och är ganska besvärlig. I
Sja-batjakk högg en börsting på draget, men då detta var den
enda gången under hela resan, som vårt fiskeri kröntes med
framgång, begagna vi tillfället att på det lifligaste frånråda
turisten att belamra sig med fiskredskap. Möjligen berodde
vår otur på det vackra vädret (vi hade ej ett enda napp i
hela Luleträsk!), men fiskarna hade nog äfven annars hittat på
någon förevändning att ej infinna sig.

I Kvikkjokk blefvo vi vänligt mottagna af pastorn och
slogo oss ned i den enkla, men trefliga gästgifvaregården för
att under en vecka »hvila ut». Att hvilan bestod i rodd nedåt
Saggat, bestigning af alla berg i närheten, botaniska utflykter
m. m. bör ej förvåna turisten. Men ehuru vi i allmänhet ej
läto oss strapatserna något bekomma, började dock benen neka
sin tjänst, då vi stretade upp för det fjärde berget. Den som
har ondt om tid bör först och främst bestiga Snjärak, från
hvars topp det praktfullaste fjällpanorama är synligt.

I botaniskt hänseende är ej själfva Kvikkjokk så gifvande,
som ryktet ofta ger vid handen. Botanistens paradis vidtager
först längre västerut, vid Njunjes.

Efter att ha tagit afsked af våra trefliga reskamrater från
Lulejaure, hvilka nu öfver Jokkmokk anträdde återfärden, hade
vi i stället turen att sammanträffa med d:r Svenoxius, som i
spetsen för en liten expedition skulle geologiskt undersöka det
på magnesit rika Tarrekaise. Men först fingo vi dock
sällskap till Routevare jämgrufva, numera så godt som nedlagd,
emedan malmen till följd af sin titanhalt mindre värderas.
Gruf-van nås efter rodd uppför Kamajokks förtjusande slingringar
mellan yppigt gräs- och skogklädda stränder. Under denna
färd fingo vi bevittna ett egendomligt fenomen, de två älfvarna
Slittajokks och Njotsosjokks sammanflöde, hvarvid den förres
klart genomskinliga vatten mötte den senares af jökelslam
opa-liserande samt 2 x/2 grad kallare vatten.

Sedan det vackra Kaskaivo förevigats i skissboken, tält
lånats och Erik Holmbom från Njunjes engagerats såsom lots
i fjällen, bröto vi definitivt upp från Kvikkjokk på samma gång
som d:r Svenonii expedition. Tillsammans voro vi ej mindre än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free