Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
kan öfvervadas. Man följer utan svårighet den östra
älfstran-den till Kasakjaure, där den eviga snön når vattenbrynet
samt fortsätter förbi sjöns östa sida till riksgränsen. Här
göres eld på sista bränslet före Sorjusjaure. Ehuru det
börjat småregna, lyckades detta märkvärdigt nog genast för
Pava. Han staplade upp de våta enbuskarna i en stor hög, i
hvars botten han instack den tända näfvern. En stund sprider
bålet en tjock, hvit rök, men se, så flammar det plötsligt till
och brinner med klar låga, så att kaffet och vattnet till bovrilen
snart äro kokta. Midt framför oss hade vi Linaglacieren,
mynnande i en liten sjö. Nu vidtog svår terräng; ju högre vi stego
desto färre blefvo växterna. Snart växte ej ens Ranunculus
glacialis eller Saxifraga rivularis på den hvassa, svarta, af
smältande snödrifvor genomdränkta uren. Här behöfdes väl
stoppade skor. Emedan vädret var dimmigt, vågade vi ej gå den
något ginare och vida bekvämare vägen öfver den stora
Linaisen, utan togo oss öfver vilda trakter, fulla med stora
kringkastade block, samt hala snösluttningar ned till Sorjusjaure.
Här rastades ett par timmar under nattskymningen, som trolskt
färgade de på Sulitälmas sluttningar hängande molnen, nu något
skingrade. Kölden och vätan tvungo oss dock snart att
fortsätta färden öfver samma terräng som förut ännu en mil i
Sulitälmas omedelbara närhet. De högsta topparna doldes dock
hela tiden bakom molnen. Slutligen öppnade sig plötsligt den
mest storartade utsikt öfver Norges vida skogar med Langvand
och andra sjöar djupt under oss. Om det varit alldeles klart,
hade väl äfven hafvet varit synligt. Under brant utförsvandring
passerades kopparkisgrufvorna en half mil of vanför Furulund,
dit vi ändtligen anlände jämt ett dygn efter af färden från
lappkåtan. Nu voro krafterna medtagna, och vi kunde rätt åter
värdera civilisationens välsignelser.
Härmed har alltså Lappmarks vandringen nått sitt slut tre
veckor, efter det vi lämnat Gellivare. Gynnade af god tur,
såväl hvad vädret beträffade som i andra afseenden, hade vi ej
mött några egentliga svårigheter och bevara från denna härliga
vandring endast angenäma minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
