Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
— i »aningens värld». Ja, det är just ett land för aningen,
detta. Skön är taflan vid våra fötter, men blicken vill icke
låta sig bindas därvid, den manas vidare, in i det okända––––-
Det sägs, att detta ock är ett längtans land, där man lär sig
förstå Arnes :
»Skal jeg da aldrig, aldrig naa
O ver de høje fjelde — — »
Här är skönt, här är godt, och ändå kan längtan kanske
just här bli lång och varm. Och är inte det en lycka? År
det inte en skatt just att kunna längta, »over de høje fjelde»,
till ett ändå långt skönare land? — — Ah, se solglimten där
på det hvita kyrktornet och dess gyllene kors! —
Men hur kommo vi upp på Prästberget? Yi voro ju på
väg till forsen. Ja, visst kilade vi dit först, men så ville jag,
att vi skulle ha en öfverblick öfver det hela för att orientera
oss riktigt; sedan komma vi lättare till rätta med alla
detaljerna.
Till forsen komma vi nog ändå mer än en gång om dagen,
och den förtjänar det. Ofver kvarngården på södra sidan
kommer man ut på en bro öfver kvarnrännan, och där står t. o.
m. en bänk just vid »forshufvudets» kant. Yattnet rusar här
förbi alldeles tätt intill, så att man skulle kunna doppa foten
i det, om det vore rådligt, men det är kanske klokare att
bemanna sig mot forsens magiskt attraherande tjuskraft och hålla
sig på lämpligt af stånd. Friskt stänk torde nog bestås ändå. —
Hammars forsen är för »sörlänningens» öra ett mindre egentligt
namn, ty detta är ett fall. Alfven störtar sig väl icke lodrätt,
niagaralikt men ändå så godt som på en gång de 15 meterna
ned i djupet. Se, hvilka väldiga kaskader och stridiga ådror,
framtvingade af klippbottnens klyftor och åsar, ständigt i
ursinnig kamp med hvarandra. Och se, med hvilken force
timmer-stockarne slungas utför, som om de vore bara tändstickor. På
kvällen vid solnedgång kan man ofta få se de vackraste
regnbågar blänka fram i den oupphörligt skiftande skumslöjan öfver
fallet. — Man kan ock taga forsen i betraktande från motsatta
strandens klippor, hvilket ger nya synpunkter. Förargligt vore,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
