Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillbaka mellan klipporna, döko upp och ned i vattnet eller
i stora flockar lugnt simmade på vattnet under oss.
Vi gjorde nu ett besök i de märkvärdiga grottorna från
den förhistoriska tidsåldern. De innehålla talrika lämningar af
urtidens människor och hafva under flera år varit föremål för
noggranna undersökningar af d:r L. KOLMODIN i Visby.
De flesta af oss togo sig därefter ett friskt bad i Norderhamn,
är bottnen var betäckt med fin, hvit sand, som smulats
sönder i atomer af nordanstormarnas vågor. Länge stannade vi
dock ej i vattnet, ty det var kallt som det friskaste källvatten.
Äfven under högsommaren kan vattnets temperatur vid gotländska
kusten variera samma dag mellan 19—20° och 5—6° CELSIUS.
Då s. k. »aflandig» vind blåser, skummas det varma ytvattnet
utåt hafvet, och nytt, kallt vatten strömmar till från hafsbottnen.
Efter middagen eldade man upp ångpannan på vår lilla
ångbåt, vi sade farväl åt vännen Moses och foro öfver till den
1/4 mil längre inåt land belägna Lilla Karlsö. Denna är något
högre än Storön och ännu brantare och vildare. Vi lade i
land på nordöstra sidan och klättrade bland klippblocken nedanför
branten för att uppnå det ställe, där den rara ormbunken
Scolopendrium officinale växte. Lilla Karlsö var det enda
då kända växtstället i Sverige. Nyligen har man upptäckt
densamma på själfva Gotland. — Här och där hade kalkklippoma
genom vattnets och luftens förenade åverkan antagit
besynnerliga former, liknande de på östra kusten af Gotland i närheten
af Slite förekommande »raukarna». Toppen på en af dessa
hade tydligt formen af ett hundhufvud. Expeditionens nitiske
fotograf passade genast på ett »taga» den besynnerliga klippformationen.
Klättrandet bland stenarne blef allt mödosammare, men
snart förestodo oss ännu svårare vedermödor. Vi kommo
nämligen till ett ställe, där bergväggen stupade brant ned i vattnet.
Af med strumpor och skor — och det lyckades att komma
förbi. Detta upprepades ännu en gång. Men den tredje gången
var det ej nog med skorna och strumporna. Vattnet var isande
kallt, stenarna än hvassa, än slippriga, och det gjorde ondt i
fotterna. Några af de mindre gossarne blefvo missmodiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
