Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
hög, något spetsig snökulle, hvilken ej ser vidare brant ut.
Efter flera timmars ansträngande och bitvis halsbrytande
klättring upp utmed och öfver de flerstädes mycket brant liggande
stenfälten, stodo vi vid öfversta fjällryggens rand, invid
bråddjupet mot Kebnekaises västra jökel i förut beskrifna
sidoda-len. Kebnekaisefjället gör här ett knä inåt. Utsikten är ståtlig.
I djupet synes det enstaka fjället samt jökelfältet. Öfver
Kaskasafjällryggen ser man långt inåt fjällen därbortom. Afven
åt öfriga håll, om man undantager toppsidan, har man vidsträckt
utsikt. Men ännu återstod för oss ett stycke klättring högre
uppåt, innan vi nådde nedre kanten af Kebnekaises branta
tillfrusna snötopp. Att säga snötopp är ej egentligen rätta namnet,
men jag tror det vara bästa svenska benämningen. Kebnekaises
högsta topp tyckes nämligen bestå, så vidt jag kunde utröna,
af frusen snöis, eller vara af ensartad beskaffenhet med de
stora norska inlandsisarna Jostedalsbreen, Folgefongen m. fl.
At väster höjer sig det vid båda topparne liggande snö- eller
isfältet ganska brant uppåt för att, ju längre man går åt öster
utmed detsamma, aftaga i branthet. Ett stycke uppåt bildar
isfältet en ganska bred, svagt sluttande platå. Vid platåns
västra nedre kant höjer sig lägre toppen, hvilken ej är särdeles
hög. Upptill är denna topp kullrig. Högsta och största
toppen ligger ofvan om platån samt liknar en brant, upptill
af-smalnande snödrifva, hög som ett 2 våningars hus. Drifvans
lutning var 55 gr, nedre omgifvande isfältets åt väster 40 gr;
båda mätta med klinometer. Sedan vi uppklättrat till
isfältets rand, gällde det komma upp på platån samt vidare på
högsta toppen. Abrahamsson såg betänksamt uppåt samt bad
mig icke gå upp. Själf sade han sig förr lidit af svindel,
hvilken ännu kunde öfverfalla honom. Afven hade han ju
hustru och barn i Sjomdalen. Jag ville då gå ensam, men snart
påtogo vi stigjärnen samt började klättra uppåt; Abbahamsson
först. Något jökelrep begagnade vi icke. Vi klättrade på så
fast underlag, att stigjärnens 8 stålspetsar flerstädes nätt och
jämt gaf fotfäste. Klockan var 1/i 4 på eftermiddagen.
Solstrålarna förmådde ännu sent på eftermiddagen smälta snöisen,
och flerstädes sipprade små vattenrännilar utför sluttningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
