Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29«
anträffas i hans bok, att han blott har en »ytterst svag föreställning oni
hvad en theodolit vill säga, och att blotta namnet »mätbräde» väcker hans
afsky.» Hvad som intresserar honom det är problemet, hur man från
hvilken punkt som helst skall kunna taga sig fram till hvilken annan punkt
som helst. Ibland är det en alptopp, som han satt sig i sinnet att bestiga,,
ibland gäller det att forcera ett halsbrytande pass. Han älskar sina berg
och ju större svårigheter de ställa i hans väg dess bättre tycker han om
dem. Han klättrar upp på samma berg från alla tänkbara håll. En.
gång sitter han på en upphöjd plats och får sikte på Col du Lion. Han
kommer underfund med, att »något svårare, olämpligare och mindre geni
sätt att komma frän Zermatt till Breuil omöjligen skulle kunna uttänkas,,
än om man begagnade Col du Lion till pass», men denna omständighet
gör saken endast så mycket mera frestande, och inom kort har han för
första gången sedan världens skapelse trots oerhörda svårigheter verkställt
den lockande passagen.
Med älskvärd humor och vinnande anspråkslöshet skildrar han sina
många i Schweiz mycket bekanta segrar öfver flera af Mont Blancs och.
Monte Bosas mest trotsiga drabanter. Men segern den njuter han på sitt
eget sätt. »Att i sådana ögonblick bry sin hjärna», säger han i en skildring
af en nyss bestigen topp, »med att söka igenkänna aflägsna bergsspetsar
eller fullständiga sitt topografiska vetande eller företaga något slags
vetenskapliga undersökningar, synes mig vara ett helgerån af den mest
förhatliga sort. Mig förefaller det som den sannaste njutningen att med
halfslutna ögon ligga utsträckt i solen och låta sceneriet
Like some sweet beguiling melody
So sweet we know not we are listening to it.»
vagga in oss i stilla hänförelse, till dess vi äro färdiga att med lotus-ätarne
utropa:
»Let us swear and oath — — —
— — to live and lie reclined.
On the hills like gods together, careless of mankind.»
Mr Mummerys spirituella skildringar äro en synnerligen uppfriskande
läsning, och man får i dem göra bekantskap icke blott med en mängd
intressanta berg utan med, hvad som är för mer, en i hög grad sympatisk
författarepersonlighet.*)
De illustrationer, som åtfölja dessa arbeten, äro såväl som själfva.
utstyrseln värda det högsta erkännande. L. A.
*) Sedan ofvanstående skrifvits, har genom pressen gått en notis, att
Mr Mummery under en färd i Himalaya försvunnit under omständigheter
som tyvärr göra det blott allt för sannolikt, att han omkommit genom ett
snöskred. Det arbete af honom vi här omnämnt torde sålunda vara hans
sista hyllning ät bergvärlden, hans Moriturus te saluto, en omständighet
som förlänar arbetet ett särskildt vemodigt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
