Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
GUNNAR ANDERSSON.
Ej alla de sprickor, som uppkommit vid de fortgående
rörelserna i berggrunden, äro emellertid fyllda med eruptiva
bergarter; sådana som bildats sedan traktens eruptiva processer
upphört, ha antingen tätats genom de mineralsubstanser, som
det genomsipprande vattnet alltid i löst form för med sig och
som afsättas där plats finnes, eller ock äro de än i dag outfyllda.
Bergsmannen betecknar sedan gammal tid alla de på sistnämnda
sätt uppkomna sprickfyllnader såsom skölar. Efter de mineral,
af hvilka de bestå, talar man om glimmerskölar, kloritskölar,
kalkspatskölar o. s. v. För de tomma sprickorna användas namnen
släppskölar eller släppor. Stora Kopparbergs malmfyndighet
är utomordentligt rik på dylika skölar, och som af kartan synes
omgifva sådana, hufvudsakligen bildade af mineralen glimmer och
klorit, vanligen de rikaste malmstockarna (»kiserna»). Under
grufbrytningen ha de olika skölpartierna efter sin förekomst i
fältet fått olika namn, och den besökande kan få höra stigaren
tala om Prins Gustafs sköl eller om Liljenbergs sköl eller
någon annan sådan.
De nu karakteriserade bergarterna bilda massan af
berggrunden; i den ingå såsom lokala anhopningar malmerna. En
malm är hvarken något mineralogiskt eller geologiskt, utan ett
tekniskt begrepp, och på den grund måste man noga klargöra
för sig, hvilka dess malmmineral äro och huru dessas geologiska
förekomst gestaltar sig; först då äger man begrepp om
malmfyndigheten.
De viktigaste malmmineralen vid Kopparberget äro:
kopparkis,
gediget guld och
svafvelkis.
Det i all synnerhet i äldre tider utan jämförelse viktigaste
af dessa är kopparkisen. Denna består i sin rena form af
34.5 % koppar, 30.5 % järn och 35 % svafvel, är till färgen
messingsgul, men får ofta på ytan en guldgul eller brokigt
skiftande färg. Oftast är den mer eller mindre starkt
uppblandad med ljusgul svafvelkis (46.7 °/0 järn och 53.3 °/o svafvel),
hvarigenom kopparhalten blir proportionsvis lägre. Sådan den
förekommer i »berget» är den emellertid omöjlig att afskilja från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
