Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA KOPPARBERGS GRTJFVA.
29
vi fast i de kedjor, medelst hvilka tunnan är fäst vid kabeln.
Kusken på detta besynnerliga fordon måste äga vana och
skicklighet, ty tunnans rörelser, linan, som svängde och snodde,
samt det trånga schaktet gjorde vägen högst besvärlig. Ehuru
hästarne, som drogo oss upp, gingo mycket fort, behöfde vi hela
nio minuter för att stiga från schaktets botten till dess mynning.»
»1 samma mån, som malmen fordras upp, delas den i flera
högar, hvilka utgöra de enskilda delägarnes andelar. Hvarje
intressent lastar sin malm på små kärror och för den till
ugnarne, där den beredes till smältning. Grufvorna äro
belägna i sydost omkring 500 famnar från stadens utkant. Mellan
grufvorna och staden, ja, t. o. m. inom dennas område, ser
man längs utmed hela ån intet annat än hyttor, där bälgarne
drifvas medelst vattenkraft. Nära dessa hyttor ligger en mängd
ugnar, i hvilka malmen bredes ut på en dubbel bädd af ved,
som eldsättes och sedan får brinna flera dagar; på så sätt
försiggår första beredningen af malmen. Ugnen, där denna
beredning äger rum, har namn af kallroste.»
»Den andra beredningen sker i en nästan liknande ugn,
som blott är längre och smalare. Slutligen smältes malmen
under stark värme, som underhålles af stora, medelst
vattenkraft drifna bälgar. Nu återstår intet annat än garningen,
hvilken skall beröras, då vi komma till Avesta. Då man
under blåst passerar kallrostarne, mötes man af en rök, så tjock
och svafvelaktig, att man ej förmår andas. Ofta betäcker denna
rök hela staden, men ehuru den är obehaglig för invånarne,
förskaffar den dem dock den fördelen, att de aldrig plågas af
myggorna, som äro odrägliga i öfriga delar af landet.»
»På tisdagen togo vi i skärskådande en man, som man
sade oss vara förstenad; han hade blifvit dödad under
klippblock, som störtat ned i bottnen på grufvan. Då man 40 eller
50 år därefter höll på med arbete i samma trakt, fann man
hans kropp, som var så litet förändrad, att en kvinna kunde
igenkänna hvem han i lifstiden varit; i sexton år förvarade
man honom i ett glasskåp som en märkvärdighet. Vi sågo
blott en alldeles svart, förtorkad och vanställd kropp, som gaf
ifrån sig en obehaglig liklukt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
