Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLFÖRMÖREELSEEXPEDITIONEN TILL STORA SJÖFALLET. 65
till terrängens ytterst oländiga beskaffenhet var det nästan
den sämsta.
För vår del kunde vi icke förrän det blef ljusare företaga
någonting annat än att på den högsta punkten i närheten
upptända en jätteeld, som vidt omkring utvisade vår lägerplats.
Så skred natten fram. Expeditionens ledare börjar redan
uppgöra planen för en skallgång, men anser sig böra vänta
ännu några timmar, då det är troligt, att de tre vandrarne hållit
sig stilla under den mörkaste delen af natten och sannolikt på
egen hand skola knnna taga sig fram, om de få litet tid på sig.
Plötsligt vid femtiden på morgonen höras steg och rop.
Hyddans dörrar slås upp och in träda våra tre saknade vänner.
Det fanns i en af de »gula säckarne» en butelj portvin.
Den hade sparats till ett högtidligt ögonblick. Nu ansågs detta
ögonblick vara kommet. En återseendets bägare dracks och de
irrande vandrarne fingo berätta sina öden.
De hade mycket riktigt, obenägna att vända om, satt kurs
tvärs genom skogen för att uppnå älfven. Men därvid hade
de råkat ut för de hemskaste myrar, i hvilka de gått ned sig,
de hade kommit in i den vildaste stenterräng, som i mörkret
tett sig dubbelt fruktansvärd. De hade fått kringgå gapande
afgrunder och halat hvarandra uppför branta stup. Ett par
timmar hade de hvilat vid en uppgjord eld, lifnärande sig med
choklad, hjortron och blåbär. Så hade de börjat vandringen
igen och slutligen kommit ned till älfven. Nu visste de
emellertid ej, om de voro ofvanför eller nedanför Harsprånget, men
hade på vinst och förlust gått norrut. De hade passerat
väldiga forsar i den mest storartade omgifning, oafbrutet
klättrande bland sten och klippor. Och så hade de slutligen, just
som de funderade på att börja misströsta, fått sikte på våra
lägereldar.
Nu voro emellertid alla vedervärdigheter glömda, och en
af deltagarne i den nattliga färden, vår ene engelsman,
förklarade, att han »liked the fun very much».
Följande dag ägnades åt Harsprångets beskådande. I spridda
grupper begaf man sig ut på den af fallet kringspolade
klippudden sydväst om hyddan. Man-’befinner sig här så godt som
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
