Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
J. STADLING.
i tiden, sade vår följeslagare, en medelåldrig hemmansägare,
men nog var det nöjsammare för oss i vår ungdom, då de
äldre togo del i våra lekar, än det är nu för ungdomen, då de
äldre ej längre bry sig om de unga, utom då det gäller att
klandra dem för deras nöjen eller förbjuda dem att ha roligt.
Det är syndigt, säga de. Ar fiolen mera syndig än guitarren
och dragharmonikan? Är det syndigare att ta sig en sväng
och ha hjärtans roligt än att ha tråkigt? Jag tror, att nu för
tiden göres ungdomen till hycklare eller vildbasare värre än
förr. Om jag hade råd, skulle jag bygga upp ett »ungdomshus»
i vår socken, där ungdomen finge roa sig öppet och ärligt, och
jag är öfvertygad om att den ej skulle missbruka sin frihet.
Detta »ungdomshus» skulle ej blott vara för nöjen utan äfven
för nyttiga öfningar.
Ja, de’ säger ja’ då, inföll butösen Ingrid, i det hon
framsatte kaffe åt oss, att aldrig har jag haft så roligt, som då
»gofar» (farfar) och gratialisten Sabel berättade för oss, då vi
voro små, om jordbyggare, skogsrå och kriget uppe i Hjärpen.
Ja’ tycker mig höra gamle Sabel, då han fått sig några kaskar.
Hu, hu, hur de’ var oppe i Hjärpen! brukade han börja.
Kulorna regnade som ärter i grytan! . . . Dom stöp som starr,
som starr! . . . Blodet gick midt i benet, midt i benet! . . .
Och ju mer han ljög, desto roligare var det.
Men ändå roligare var det, fortfor Ingrid, sedan hon hällt
i kaffe åt sig och hjälpflickan, att höra gofar berätta om
Jordbyggare-bröllopet i Varskaftbodarne.
Och jag är säker på att gofar inte ljög. Gofar bodde i
Oviken på den tiden, och de skulle fara till Varskaftbodarne
i julveckan efter hö, han och två grannar till. Men så
inträffade ett sådant oväder, att de ej kunde komma därifrån
förrän annandag jul. Sent på julkvällen, då alla gått och lagt
sig, fingo de höra fiolspel och dans, än svagare och än
starkare, än likasom djupt nere i jorden och än högt öfver taket
eller omkring bustugan, där de lågo. De blefvo alla rädda,
men gofar vågade likväl gå ut. De andra stannade inne. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
