Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
J. STADLING.
ej diktade väggarne till turisthyddan, och en drifva hade
bildats på våra sängkläder. Vi tittade ut, och marken var hvit
och hårdfrusen. — Stackars »jetaren», lappgubben, som nu
måste vara ute i skogen i detta väder och söka arrendatorns
okynniga kor, som kilade i väg från hjorden och ej behagade
komma hem i går kväll! Vore gubben väl klädd, redde han
sig nog bra, men nu är han gammal och fattig och har ej råd
att hålla sig med varma kläder. Hans fotbeklädnad kallas
»skor» endast af artighet, ty halfva foten står ut genom dem,
och hvad som skall föreställa benkläder förmår ej ens skyla
hans nakenhet! Det enda skydd, som han har, är en
regnkappa, som han fått af en godhjärtad fjällman. Och vädret
blir kallare, och stormen rasar allt vildare. Skola vi ge oss
ut att söka honom ? Det är förgäfves, så länge ovädret
fortfar. — Fattigdomen måste vara hård äfven för en fjällman —
så mycket bittrare, då han en gång varit rik — ägt renar i
tusental och kunnat kalasa med både lappar och herrskap!
Se där, nu kommer gubben hem med korna, huttrar litet till
en början men synes glad och nöjd, då han får en varm kopp
kaffe och en duktig brasa till att värma sina frusna lemmar.
Men hur skall det nu gå? Kölden och stormen fortfara,
det är full vinter, kreaturen rårna i fähuset, och ej en hötapp
finnes i fäbovallen. Butöserna äro oroliga. Men på
middagen upphör snöfallet, och jordens värme börjar bortsmälta snön
trots den fortfarande kölden, och kreaturen kunna utsläppas.
På eftermiddagen bryter stormen lös igen. Nästan
dub-belvikna krafla vi oss fram till den gamla bustugan, som stått
profvet mot hundratals stormar. Brädlappar, vedträn,
gärdes-gårdsvirke och grus dansa omkring stugan, den stora
koppar-kitteln, som i omfång täflar med frälsningsarméns stortrumma,
rullar utefter vallen, och butösen springer efter för att fånga
den, under det kjorteln omsluter hennes fötter såsom tätt
åtsittande benkläder. Hon stretar för att hålla balansen, men ehuru
hon just ej är lätt som en fjäder, fladdrar hon i väg med
vinden bakom fähuset, där hon kommer i lä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
