Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
J. STADLING.
fram i strida forsar och små kaskader. Yid bäckens stränder
och på små öar, omslutna af dess silfverglittrande armar, stå
mer än manshöga exemplar af Anyelica archangelica* samt
Mul-gedium alpinum bland smärre frodiga fjällväxter, hvilkas
saftiga, ljusa grönska afsticker mot de yfviga fjällgran arnes täta
och mörka barrverk. Tätt invid bäcken stå lummiga häggar,
hvilkas grenar med sina skarpa vinklar, skärande hvarandra
kors och tvärs, af sticka mot de smidiga björkarnes symmetriska
former och regelbundna löfverk där bakom. Luften är mättad
af en stark doft af Angelica, hägg och gran.
Midt i dalen står en jättegran, drottningen bland de
öf-riga »fjällbrudarna». För dess majestät viker den ystra
fjällbäcken litet åt sidan, likväl ej längre än att han kan två dess
fötter med sitt hvita skum. Vördnadsfullt träda vi under dess
krona. (Den gamle Pala har redan tagit plats på en sten
däruppe vid bäckens strand, hvarifrån han står och metar
foreller i forsen.) Tvärsöfver den skummande bäcken däruppe
ligger en grof kullfallen gran, hvars förtorkade hvita
grenstumpar aftecknas mot den svarta strandhällen.
Tyst! Däruppe mellan granarna synas två stora renoxar,
hvilka med framsträckta hufvuden nyfiket stirra på oss. I ett
ögonblick kasta de sina hufvuden med de ståtliga kronorna
tillbaka, sträcka dem uppåt, och snabbt och tyst som vinden
försvinna deras smidiga gestalter öfver den branta, mossbelupna
backen bakom granarna, men gamle Pala står ännu kvar på
stenen däruppe vid forsen, ett stycke personifierad forntid i
denna kvarblifna, orörda vrå från en förgången värld, då lappen
jagade vildren och älg, som betade af rönnar och hägg.
Nu bryter solen fram mellan granarnas grenar, genom
häggarnes och björkarnes löfverk, och den djupgröna mossan
på de svarta stenarne i bäcken förvandlas till guld, bäckens
skum till glittrande pärlor, och dalen fylles af dess trolska
brus. Yi blifva stående och lyssna och lyssna, och vid den
underliga musikens sällsamt klingande toner glömma vi lifvets
oro och strid och försjunka för en stund i naturens harmoni.
* Yi mätte ett exemplar, som höll 8‘/2 fot från roten till toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
