Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
EN SKOLRESA I DALARNE.
utanför badhuset i Gafleån, där vi uppfriskade (?) oss med ett
bad (22° C.). Sedan intogs frukost å det vackert belägna lilla
utvärdshuset »Strömdalen».
Klockan 12.35 skulle det tåg, vi ämnade medfölja till
Slättbergs station, afgå. Yår vänlige ledsagare genom Gefle hade
sagt oss, att han och hans familj skulle med samma tåg fara
till Rättvik. Vid ankomsten till stationen väntade oss
emellertid en storartad öfverraskning. Pör oss halfbetalande tredje
klass passagerare hade i slutet af tåget tillsatts en s. k.
ut-siktsvagn med första klass inredning, hvilken trafikchefen och
andra järnvägscelebriteter pläga begagna. Stora dörrar i
vagnens bakre del förde ut till en plattform, stor nog för att flertalet
af flickorna kunde sitta där å utflyttade fällstolar. Det fanns
inte mer än en mening: vi åkte furstligt! An mera, samme
tjänsteman, som från början af Geflevistelsen tagit hand om
oss, öfverräckte vid affärden åt oss hvar sitt exemplar af den
resehandbok, som Gefle—Dala järnväg utgifvit, så mycket
värdefullare som den innehåller en framställning af Gustaf Vasas
vandringar och historia, för så vidt den rör Dalarne.
Angenämare järnvägsresa har säkert ingen af oss gjort. —
Under uppehållet i Storvik bjöds hela sällskapet på kaffe af
samme vår välgörare, hvilket ungdomarna naturligtvis läto sig
väl smaka. — Resehandböckerna studerades flitigt, och intresset
för landskapet stegrades, då vi kommo in i Dalarne. — Vid
sextiden på aftonen ångade tåget in på Slättbergs station, vi
lämnade vår präktiga vagn och tillviftade de nya Geflevännerna
vårt farväl.
Tack vare trafikchefens förmedling var oss till mötes den
hederlige Ollas Anders Olsson från Söder Lindberg, och han
hade pojke, häst och kärra med sig. Dessa tre förde
packningen direkt till Ollasgården, där vi skulle tillbringa natten.
Och vi började med glada sinnen och friska krafter vår
första egentliga vandring med Ollas Anders som vägvisare
upp till Knytberget. Vi voro ju nu i hjärtat af Dalarne, i
Leksands socken. Först följdes landsvägen, backig men god,
och vi började få någon aning om Dalarnes blånande höjder.
Tfvern att nå berget var stor, och efter halfannan timmes vand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
