Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKOLRESA I DALARNE.
131
de andra gingo den 17 km långa vägen. Afven i Orsa hade
Turistföreningens ombud styrt för oss, så att vi fingo bo på
det vackra järnvägshotellet, hvars tillmötesgående värdinna vi
äro skyldiga all möjlig erkänsla. Godt och hemtrefligt hade
vi det och därtill billigt.
Följande dags mål var Fryksåsen. Men vi sofvo ut
grundligt på morgonen, gjorde visiter, stiftade bekantskaper, badade
och vandrade till sist i stilla mak och med lämpliga
hviloställen till Bäcka. Sedan det intressanta porfyrverket
blif-vit besedt och vederbörliga »minnen» instufvade, intogo vi en
frugal måltid, som kunnat fröjda vegetarianers hjärtan. Den
bestod af medförda cakes, chokolad och dadlar jämte präktig
mjölk i öfverflöd. Alla förklarade sig fullkomligt mätta.
Det var nu rätt långt lidet på dagen, klockan var redan
sex, men så mycket lättare också att gå de 8 km, som vi
hade för oss. Vägvisare togs för säkerhets skull. Vägen är
ganska lätt att gå, stigningen sker till större delen långsamt,
endast sista biten är brant och mödosam, men ifvern att
komma fram satte fart i flickorna, så att vi ett par timmar
sedan vi lämnat Bäcka voro uppe bland fäbodarna. Mycket
hade vi väntat oss af Fryksåsen och sent glömma vi väl
vistelsen där. En af byggningarna har svenska flaggan hissad; där
är telegrafstationen och där bor Turistföreningens hjälperska.
Tack vare henne, hade plats blifvit oss beredd i icke mindre
än fyra stugor. Flickorna hade hoppats att få ligga i lador,
men däraf vardt intet. Utanför en af de högst liggande
fäbodarna dukades upp, hvad som fanns att bjuda på: mjölk,
tunnbröd, smör och potatis. Mycket hade talats om, huru
roligt det skulle bli att få äta den kost, som där bjödes,
men erkännas må, att det mycket salta smöret ej alldeles föll
i smaken. — Det var svårt att gå och lägga sig denna
vackra, ljusa afton. När solen gått ned, visade sig fullmånen
röd och stor. Men försöka sofva måste vi. Mer än en eller
högst två timmars sömn blef det dock ej för någon, ty vi
voro uppe igen i tid för att se soluppgången. När vi då i
den tidiga morgonstunden klättrade upp på den högsta höjden,
funno vi där före oss våra nya bekantskaper sedan gårdagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
