Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
AXEL HAMBERG.
Det var obehagligt ! Men kanske någon af de lappar, som
nu befunno sig i närheten, kunde vilja hjälpa mig.
Det kunde de icke veta, men icke ville Pirkit Amma
skaffa mig några renar, det visste de. Och icke heller Panna
Kassa, som nu hade sin kåta vid Kalakjokk, och ej heller
Aira-lapparne, så rika de än vore. Vore de icke så rädda om
renarne, att de släppte herkarne lösa och buro sakerna själfva?
Tyckte de verkligen, att det var mera synd, att renarne
finge arbeta litet, än att människorna finge det?
Härpå svarade de, att det var värre för en ren att plågas
med arbete, ty renen kunde icke prata och såsom en människa
tala om, när han blef trött eller om han kände sig sjuk.
Jag blef helt förvånad öfver denna högst rörande och
alldeles oväntade djur sky dds vänlighet, under hvilken jag
misstänkte, att möjligen någon »hund låg begrafven». Men medan
vi voro uppe i de mera patetiska tonarterna, passade jag på
och frågade dem, om de icke tyckte, att det också kunde vara
synd att icke hjälpa en stackars ensam främling, som koifi till
lapparne i deras fjäll och behöfde hjälp.
Jo vars, det var mycket synd. Kanske Amma Grufvisar
skulle vilja hjälpa mig i år också.
Amma Grufvisar!
Ja, Amma Grufvisar är nu vid Saivva vid Laidaure och
kanske han, den gamle herkplågaren, ville hjälpa mig.
Jag beslöt att den följande dagen tåga till Saivva samt
stanna här under natten. Som Kila icke hade sagt något
angående namnet på de lappar, hos hvilka vi gingo in, föreslog
jag en allmän presentation, innan jag öfvergick till frågan om
nattlogis.
Kila upplyste då, att lapparne hette Pirtji.
»Då är ni kanske släkt med dem?» frågade jag.
»Ja visst, det där är mina bröder Lasse och Jovva och det
där min syster och min svägerska, Lasses hustru.»
Stor tablå! Jaså, det var tjocka släkten. I så fall var
det dock icke underligt, att Kila kunda finna deras näfverkåta.
Men härmed var det också slut med Kilas lokalkännedom i
dessa fjäll. Han föreslog mig därför att Jovva skulle följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
