Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896.
155
I Sarvesvagge.
(Bestigning af Ritatjåkko, Luotoh, Akkatjåkko, Neitaripptjåkko, Skaite.)
Här vid denna nya tältplats, som hade en lika vacker
belägenhet som vår föregående tältplats — isynnerhet var
utsikten prydlig mot andra sidan af Sarvesvagge med det höga
Luotoh och den präktiga Luotobglacieren — stannade vi icke
mindre än tio dagar. Att vistelsen blef så långvarig, berodde
närmast på svårigheten att anskaffa renar för sakernas
transport. Tältplatsen hade emellertid en ganska gynnsam
belägenhet för mina arbeten och vädret var med undantag af de första
dagarna varmt och klart, så att det icke alls blef något
tillfälle att ligga på latsidan. Jag besökte här en hel del
fjälltoppar, men vill i det följande endast omnämna de bestigningar,
som kunna vara af intresse för de turister, som besöka dessa
trakter.
Ehuru vi färdats hela natten, företogs redan första dagen
(2 juli) bestigningen af ett högt fjäll, nämligen af det omkring
2 000 m. höga Ritatjåkko. Nila skolkade och ställde en annan
lapp i sitt ställe, nämligen Nils Padles Pirak, som bodde
tillsammans med Panna Rassa. Yi följde Neitarippglacierens östra
sida ett litet stycke inåt och började sedan klättra upp på
bergssidan utan att först hafva skaffat oss någon öfverblick öfver
terrängen. Uppstigningen var skäligen brant och besvärlig på
många ställen, och förmodligen är denna topp lättare tillgänglig
från nordväst. Karlarne trodde, att berget var’ lågt, och blefvo
bittert svikna i sina förhoppningar, då de sågo den ena kullen
efter den andra höja sig framför oss. Efter fyra timmars
arbete hade vi ändtligen nått toppen, men nu hade vi den oturen,
att tjocka molnmassor dolde ali utsikt. Vi slogo oss ned i en
bergsskrefva för att invänta bättre väder, men förgäfves. Efter
en timmes dröjsmål här uppe måste vi med oförrättadt ärende
anträda återtåget, men vi hade knappt hunnit nedstiga 100 meter,
förrän det plötsligen klarnade upp. Vi gingo då åter för andra
gången upp på toppen, där vi lyckligen liunno utföra de nödiga
observationerna, innan den åter insveptes i moln. Nedstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
