Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1890. 159
serligen redan andra dagen af min vistelse där kommit öfverens
med Nils Paulus Pirak, att han skulle försöka leta reda på
fyra eller fem af sina herkar samt efter några dagar komma
till mig och stanna i min tjänst åtminstone några veckor för
att hjälpa mig vid flyttningarna. Han kom visserligen mycket
riktigt igen på den bestämda tiden, men utan herkar. Han
hade varit ända bortåt Allatjåkko och Matåive, men icke
funnit sina herkar och kunde därför icke hjälpa mig. Det
återstod då ingen annan utväg än att söka få fatt i Amma Grufvisar,
som skulle uppehålla sig vid Låutak, samt bedja honom komma
med några renar eller för min räkning köpa några sådana. Jag
kom öfverens med Nils Paulus att följa den i fjällen
obevandrade Nila till Amma samt att bistå honom att öfvertala
Amma att komma. Lyckades Nils Paulus i sin mission, skulle
han erhålla hederliga drickspengar, misslyckades han, skulle
han ingenting få. Detta måtte hafva varit en kraftigt
verkande driffjäder, ty efter några dagar återkom Nila, åtföljd af
Amma Grufvisar med fyra herkar. Denna minnesvärda dag
var den 11 juli.
Nila berättade, huru resan aflupit och på hvilka villkor
han öfverenskommit med Amma. Två af renarne voro Ammas,
men de två öfriga hade han för min räkning köpt för 25 kr.
stycket under förbehåll, att jag accepterade uppgörelsen. -
Då jag bad Nila visa mig, hvilka de för min räkning
köpta herkarne voro, så ledde han utan betänkande fram de
båda magraste. Som jag misstänkte, att vid renaffärer samma
benägenhet att lura sin nästa skulle kunna förekomma, som vid
hästaffärer lär vara vanlig, försökte jag betrakta de båda djuren
med kännareblick, hvilket likväl förmodligen endast delvis
lyckades. Emellertid upptäckte jag snart, att den ena renen
hade brutit af sig ena hornet, hvilket Nila emellertid påstod
vara af ingen betydelse för sakernas transport. Som jag måste
medgifva riktigheten af denna invändning och renarne för öfrigt
tycktes vara kompletta i anseende till ben, öron och ögon,
köpte jag dem, då jag icke hade något annat val.
Sedan Amma och Nila ätit och hvilat sig en stund,
hvilket de efter sin långa resa väl kunde behöfva, börjades sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
