Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
AXEL HAMBEBO.
på fjällsluttningen, men närmade oss sedan så småningom
Rapa-älfvens dalbotten med dess glesa björkskog. En timme efter
midnatt hade vi nått Alkasbäcken, hvilken emellertid på grund
af den starka värmen hade svällt så mycket, att vi icke kunde
öfvergå den, hvarför vi måste slå läger på dess norra sida för
att afvakta vattnets minskning. Senare på morgonen hade
vattnet verkligen afrunnit så pass mycket, att vi kunde taga oss
öfver den mycket strida och steniga bäcken, men hvad mig
beträffar, så var det nära, att jag blifvit ryckt med strömmen,
och Amma hade redan kastat sin lasso kring mig, då jag med
egna krafter lyckades komma ur ett rasande strömhål, där jag
var nära att förlora fotfäste. Vi öfvervadade sedermera äfven
Jokkoschkaskabäcken och anlände på eftermiddagen till den stora
Sarvesbäcken, men här blef det stagnation igen. Amma, som
trots sin ringa längd var den bäste vadaren, kunde icke komma
öfver, och då var ej lönt för oss andra att försöka. Vi slogo
sålunda läger här för att invänta lägre vattenstånd, hvilket icke
inträffade förrän efter ett helt dygn.
Till Kvikkjokk och Stora Sjöfallet.
(Bestigning af Skuorkas, Eppartjåkko, Ruopsoktjåkko och andra toppar.)
Som vi nu icke voro mera än omkr. tre mil från kåtarne
vid Puorek, där vi kunde ligga en natt, beslöto vi att
kvar-lämna tältet och allt annat utom de exponerade fotografiplåtarne
och de tagna stenprofven här vid Sarvesbäcken. Med denna
sistnämnda last bröto vi upp den 20 juli på morgonen och
öfvergingo Sarvesbäcken, som nu icke alls var svår att komma
öfver. Vattnet var spakt och gick ej mycket öfver knäna.
Amma skulle endast följa med till Nåitibäcken, hvarifrån han
skulle fortsätta västerut genom Sarvesvagge för att leta reda
på renarne, som hade sprungit bort, och sedan komma efter med
dem till Puorek eller Kvikkjokk. Han hade nämligen på aftonen
den 18 släppt dem lösa för att låta dem beta i frihet, och de
tycktes äfven hafva begagnat sig af sin frihet, ty trots allt
sökande hade Nila och Amma ej kunnat finna dem. Från Nåiti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
