Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGEJXLL SOMMAREN 1896. 173
och Holmbom utfördes, medan Olsson, Nila och jag bestego
Eppartjåkko. Denna topp, hvars höjd öfver hafvet är omkring
2 000 m., är från Pastavagge, såsom redan nämndt, jämförelsevis
lätt tillgänglig, under det den från norr torde vara obestiglig.
Uppstigningen från vagget upp på kammen är ganska brant,
medan denna därefter jämförelsevis långsamt höjer sig till toppen.
Kammen är dock på sina ställen skäligen smal med mycket
branta sidor. Utsikten öfver Epparjökeln alldeles under ens
fötter och de andra glaciererna och talrika topparna är
synnerligen storartad och påminner något om utsikten från
Sarjek-toppen. Sedan vi äfven bestämt läget af den stora förut
omtalade, från Skuorkas kommande glacierens kant, hvilken
märkvärdigt nog befanns snöfri, anträddes hemresan, hvilken blef
ganska långvarig, emedan Amma och Holmbom flyttat tältet långt
bort till östra mynningen af Pastavagge, där de emellertid
funnit ett härligt lägerställe midtemot de af Svenonius omtalade
strandlinierna.
Det beslöts, att vi skulle stanna vid denna tältplats ännu
två dagar samt därefter anträda resan till Stora Sjöfallet direkt.
Under dessa två dagar skulle Nila, som konsumerade cirka en
ren, ett kilo kaffe och åtta kilo mjöl i veckan och
oupphörligen hotade att gå ifrån mig på grund af matbrist, skaffa sig
tillräcklig proviant, medan Holmbom och Olsson deltogo i
fjällvandringarna och Amma såsom vanligt vaktade renarne. Till mål
för våra ansträngningar för den första dagen (5 aug.) utvaldes
en topp, liggande mellan de två stora från Skuorkas mot
Pastavagge nedskjutande glaciererna. Något namn på toppen har jag
icke kunnat få reda på. Den visade sig emellertid kinkig nog
att komma upp på och äfven att komma ned från. Jag gick rätt
upp från Pastavagge på fjällets norra sluttning. Nära toppen blef
uppstigningen synnerligen brant, men lyckligtvis var det fruset,
så att de lösa stenarne på fjällsidan voro fastfrusna, ty i annat
fall hade det näppeligen gått an att taga sig fram här.
Holmbom, såsom mindre van vid bergvandringarne, förklarade
emellertid, att han ej kunde komma längre. Jag klef emellertid på
sakta och varligt alldeles ensam uppför den frusna fjällsidan —
Olsson hade gått en något annan väg — och blef, när jag ändt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
