Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 175
tid, då solformørkelsen skulle äga rum den 9 aug. på morgonen,
hvarefter professor Rosén möjligen skulle kunna resa därifrån.
Vi togo vägen från Pastavagge öfver slätt land ned till
Situo-jaure, hvars västra ända vi rodde öfver med lappar tillhöriga
båtar till norra stranden. Vi följde därefter Situoätnos östra
strand, men hunno denna dag, då vi på grund af flera
missöden kommit i väg ganska sent, ej längre än till Situoätnos
nordligaste krök. Här hvilade vi några timmar i fria luften
under natten, då det nu började blifva slut med de ljusa
nätterna. Som jag på återvägen från Stora Sjöfallet ämnade mig
till Kukkesvagge, kunde här en del saker kvarlämnas och hämtas
på återvägen. Med mycket lätt rustning fortsatte vi tidigt på
morgonen resan. Vi satte kurs mellan Sluggajokk och Slugga
och kommo tidtals in i afskyvärda terrängförhållanden, som
vållade stor tidsutdräkt. Risjajokk öfvervadades bekvämt mellan
de båda Risjasjöarne, hvarifrån vi gingo utmed östra sluttningen
af Alep Kirkao och vidare utför de skogklädda terrasserna
ned till turisthyddan vid Stora Sjöfallet.
Här var lif och rörelse. Den af assessor Améen ledda
turistexpeditionen till Stora Sjöfallet för att åse solförmörkelsen
d. 9 aug. skulle just intaga sin middag i fria luften utanför
turisthyddan. Kontrasten mot den ödsliga fjällnaturen, från
hvilken jag kom, var synnerligen stor, och jag nästan studsade
tillbaka, när skogen öppnade sig och jag befann mig midt ibland
dessa snyggt klädda och lifligt pratande människor vid
sjöstranden. Men man vänjer sig snart vid litet af hvarje. Efter
några minuter höll jag på att äta middag tillsammans med dem.
Såsom jag beräknat, träffade jag här professor Rosén. Han
hade haft den godheten att för min räkning medtaga en
mans-börda proviant, hvilken numera, med anledning af min nyligen
utförda Kvikkjokksresa, ej var nödvändig men som för att fylla
karlarnes proviantbehof visade sig bra att hafva till hands. De
önskade bestämningarne af Stuor Niaks oeh Sarjektjåkkos läge
hade professor Rosén redan utfört, hvarför jag icke behöfde
stanna vid Sjöfallet längre tid. Sedan jag på morgonen betraktat
den synnerligen »lyckade» solförmörkelsen och hvilat ut litet,
återvände jag därföre till mina fjäll och anlände på aftonen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
