Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERBOTTENS JÖKLAR.
211
Ändan förlorades då ur sikte; längre ut på jökeln är isen
otvifvelaktigt tjockare.
Stenarne äro fåtaliga på öfre och östra delen af jökeln,
men ligga vid västra stranden, ungefär vid C, där fjällryggen
reser sig högst och brantast, så tätt, att de nästan täcka isen.
Nedanför denna stensamling går alldeles invid berget en liten
morän (D). På den del af jökeländan, som skjuter ned i
ändmo-ränen, äro de ur isen framträdande stenarne äfven mycket talrika.
Bild 11. Stuoravarejökeln n:r 3. Isbräckans mellersta del, sedd från röset Fa.
Ändmoränen är af väldig höjd, (jämf. bild 10), mer än
100 meter bred och består af flera med hvarandra parallela
åsar. Många af blocken hafva djupa repor, somliga äro fint
slipade. Vid östra ändan af moränen går tvärs öfver
densamma en lång och jämnsmal, endast omkring 1 meter hög
samling af grus och småsten, som tydligt skiljer sig från den
egentliga ändmoränen med dess större stenar och block. Den
upphör ett litet stycke in på isen med en 11/2 m hög
sandkägla. Då man högre upp på jökeln rakt of vanför denna
sandrygg såsom ett slags fortsättning af densamma ser ränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
