Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK-DANSK TUKISTLIV X JÄMTLAND. 235
våra kamrater kunde afvara, och våra unga damer lämnade oss
sina sjalar för att mota nattkylan. Och minsann voro ej de
af nöden. Endast långsamt kunde vi fara uppför höjderna,
dimman lägrade sig fantastiskt än omkring oss än under oss.
Vi hörde forsarne brusa, men kunde just ej se dem, och allt
antog i sommarnattens halfdunkel en egendomlig skepnad.
Omsider hade vi dock hunnit höjdpunkten. Vi lämnade gamla
Sverige och rullade raskt nedåt mot den norska bygden. Allt
mera dagades det, och då vi omkr. kl. Y23 på morgonen
fram-kommo till Sandvigen, var det fullt ljust. Första intrycket där
var lofvande. Sedan vi kört in på den kringbyggda gården, var
det första vi genast fäste oss vid, att stora ingången till huset
stod på vid gafvel. Fullt af ytterplagg och ressaker tycktes
ytterligare där tyda på att folket knappast ännu gått till hvila.
Med stora förväntningar tittade vi in i första bästa rum;
ingenting upptäcktes utom en sofvande karl, tydligen en resande.
Och sedan gjoi’de vi en liten rundgång i huset, där alla sofvo
den rättfärdiges sömn, ingen ville vakna för att taga någon
notis om oss, och ingen tycktes vi påträffa, som hörde huset
till. Omsider trodde jag, att jag kommit på rätt spår, att jag
upptäckt en kvinnlig tjänsteande. Naturligen sökte jag väcka
henne och framställa för henne, att vi voro två uttröttade
resenärer, som endast längtade efter att få logis. Sedan hon fått
höra det påståndet några gånger, hörde jag henne blott säga
»jeg er ock reisende, så jeg kan slet ikke hjälpa dem», hvarefter
hon åter somnade.
Nåväl, i detta sofvande hus, där allt stod öppet för oss,
där vi ogeneradt fingo gå genom rummen uti en half timmes
tid utan att observeras och där själfva de sofvande, om de
väcktes, tycktes taga såsom en naturlig sak, att midt i natten två
manspersoner där kringströfvade, funno vi omsider värd och
värdinna. Vi inlogerades tillsammans med en hygglig postmästare
från Værdalen och fingo väldiga fårfällar till madrasser och
täcken. Äfven vi somnade in, obekymrade om nya resande
gjorde likadana upptäckter som vi i det olästa huset, och först
då solen allt för envist kittlade oss i ögonen fram på
morgonen, vaknade vi. Innan vi hunnit stiga upp, kom mor själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
