- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
259

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och löjtnant Schenström lyckades också 1894 finna en sådan.
Den angifves i hans förut citerade uppsats i årsskr. 1895 samt
i 2:dra uppl. af resehandboken.

Oaktadt de förut lämnade anvisningarne anser jag det
lämpligt att med några ord skildra en bestigning af Storsylen
med hyddan som utgångspunkt samt påpeka några andra
bestigningar, som kunna vara af intresse.

Först några allmänna råd. Ingen, som ej är »fjällvan»,
bör företaga sig att bestiga Sylarne utan förare, och eho det
vara må afrådes på det kraftigaste från att företaga något
sådant utan sällskap. Rep behöfver ej medföras, om man följer
de kända, nedan angifna vägarne; en omkring 2 meter lång
stark, järnskodd staf, hvilken visserligen kan vara litet
besvärlig vid uppklättrandet, har man god nytta af vid nedstigningen.
Yid vandring i de öfre, af större och mindre skarpkantade
stenblock täckta branta partierna af fjället bör iakttagas
försiktighet för undvikande af ras. Man bör ej ha alltför kort
tid på sig, utan ställa det så, att man kan dröja öfver ett par
dagar i hyddan för att, om så behöfves, invänta lämpligt väder.

Men nu till bestigningen af Storsylen. Man tager märke
på en punkt på hufvudkammen ungefär midt emellan Stor- och
Lillsylen, och i denna riktning, ungefär VSV, vandrar man uppåt
öfver fast och torrt fjäll, som först utgöres af Vaktklumpens
sista sakta aftagande sluttningar ned mot Enaälfvens dalgång.
När man kommit ett stycke upp öfver höjderna närmast hyddan,
börjar ett utsprång, som mellan Stor- och Lillsylen skjuter ut
från hufvudkammen i NO-lig riktning, framträda mera
fristående från denna. Mot den gafvelformade ändan af detta
utsprång, hvilket bildar norra begränsningen för stora jökelns
kitteldal, riktar man nu sin marsch. Åt höger öppnar sig snart
höjdpasset mellan Vaktklumpen och Lillsylens utsprång åt NO.
På vänster sida har man på något afstånd en längre sidokam,
äfven denna löpande ut från hufvudkammen i NO-lig riktning
och med en från hyddan sedd ungefär halfklotformig
afslutning. Denna kam, hvilken löjtnant Schenström föreslagit mig
att kalla »Slottet», bildar längre i SV den södra begränsningen
för den väldiga kitteldal, som inrymmer den stora jökeln, ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free