Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen från en kanotfärd i Lappland
sommaren 1892.
Af Joh. Waldenström.
Det är visserligen redan 4 år sedan ofvannämnda kanotfärd
gick af stapeln. En del enskildheter och småsaker ha redan
hunnit falla mig ur minnet. Men det för hela lifvet varande
totalintrycket af färden återstår ännu, och det är detta
totalintryck, jag nu vill försöka att återgifva.
Det var i början af juli månad sommaren 1892 som vi
be-gåfvo oss i väg på färd norrut. Yi utgjorde ett sällskap på 4
personer, min far, en min bror, en herr N. från Stockholm och
undertecknad. Vädret var det mest lofvande, man kunde begära.
Majestätiskt gungade ångfartyget »Norra Sverige» oss fram
öfver Bottenhafvets blåa vågor. En frisk västanbris spelade
genom tackel och tåg. Solen strålade hela dagarne från en
nästan molnfri himmel och sjönk om aftnarne blodröd ned i
östanvåg, erbjudande en storartad anblick.
Efter 2 l/2 dygns färd inlöpte vi vid midnattstiden en
strålande vacker sommarnatt i Luleå hamn. Och hvilken midnatt!
Icke ens den minsta skymning tyder därpå. I hamnen råder
lif och rörelse. Ångbåtar lossa och lasta i full fart, ångvinschar
rassla och kommandorop ljuda. Man vet verkligen ej, om man
skall sätta full lit till sitt ur. Däraf har man blifvit bedragen
mer än en gång förut.
Några vidare uppmuntrande råd fingo vi just ej af våra
bekanta i Luleå. Alla, som voro förtrogna med. lappländska
förhållanden och de oroliga lappländska sjöarne, afrådde oss
från vår tilltänkta färd: det vore stundom lifsfarligt nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
