Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
JOH. WALDENSTRÖM.
andra stranden. Där bundo vi våra kanoter vid några
nedhängande videbuskar och uppför en nästan lodrät, väl 100 fot hög
strandvägg äntrade vi upp till en liten platå, hvarifrån man
har den utomordentligaste utsikt öfver nejden.
Det var verkligen någonting hänförande. Ingen af de
många förtjusande vyer, man har, då man färdas utför
Ångermans- och Indalsälfvarne, kan mäta sig med denna utsikt.
Man ser väl en svensk mil utför älfvens lopp. Det är ett
oförlikneligt panorama, man har framför sig. Den lugna, mäktiga
älfven, som man har under och framför sig och på hvars yta
timmerstockarne lustigt dansa fram om hvarandra, den
omgif-vande skogens mörka grönska, här och där afbruten af den
ljusare grönskan från några små uppodlade tegar, de höga
skog-beväxta strandpartierna, som här och där stupa lodrätt ned i
älfven, allt verkar synnerligen storartadt. Man försjunker i
betraktande. — Och tittar då solen fram och målar skuggor och
dagrar och man ser dess strålar lekande tindra på fönsterrutorna
i en och annan landtlig, hvit- och rödmålad stuga, en
civilisationens förpost i dessa stora öde bygder, då får taflan en prägel af
lif och lust, som kommer bröstet att häfvas. Man glömmer hela
världen. Man känner sig så fri och lätt om hjärtat, och
blodet sjuder af glädje och lefnadslust. Man tiger och betraktar.
Sedan vi återvändt till gästgifvaregården, gjorde vi oss
ofördröjligen redo att begifva oss af på väg till Jokkmokk,
därifrån vi skulle starta. Att ro älfven uppför från Storbacken
är naturligtvis otänkbart. Forsar och vattenfall aflösa
hvarandra där hela vägen.
För vår egen del beställde vi därför ett par trillor och
för kanoterna en långflake.
Och sedan vi med största omsorg lastat kanoterna på
flaken och ombonat dem väl med grankvistar, så att de ej
skulle skafvas, och bundit dem ordentligt med starka snören,
begåfvo vi oss af i våra trillor.
Och trots regn och åska förflöt tiden både hastigt och
lustigt. Vi voro hela tiden vid bästa lynne. Vi funno det
intressant att så plötsligt finna oss försatta midt uppe i de
stora lappländska skogarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
