Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRAN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 313
Vår afsikt var att första dagen taga oss fram till
Parki-jaure. Enligt uppgift, som vi fått, skulle nämligen Parkijaure
vara ett ganska snyggt och trefligt ställe, där vi med god smak
skulle kunna rasta första natten.
Vägen dit är ungefär 4 å 5 mil. Det syntes oss vara en
ganska god bit att ro första dagen. På tvenne ställen skulle
vi därtill, enligt hvad vi tyckte oss finna af våra kartor,
nödgas bära kanoterna ganska långa stycken förbi ett par forsar.
Det gällde således att ej förspilla tiden.
Utan att öfveranstränga oss rodde vi därför med kraftiga
tag framåt. Kanoterna sköto god fart och ilade lustigt om
hvarandra.
Efter generalstabskartans anvisning styrde vi kurs i n. v.
Vårt allra närmaste mål var ett ställe, som hette Strömnäs,
där enligt kartans uppgift ett par mänskliga boningar voro att
finna. Efter omkring en halftimmes rodd fingo vi också bakom
en udde syn på ett par små rödmålade hus. Vi styrde kursen
på dem, och det dröjde ej länge, innan vi voro framme där.
Vid Strömnäs smalnar vattendraget till en s. k. stricka.
Det var ett nytt ord, som vi aldrig förr hört, och betecknar
ett något starkare strömdrag — dock ej så starkt, att det kan
kallas fors — genom hvilket en insjö utgjuter sig i en annan.
Vid Strömnäs är det Saskamsjön, som utgjuter sig i Vaikijaure
och strickan kallas Saskamstrickan.
Strömdraget var här ej starkare, än att vi alla med en
liten kraftansträngning rodde oss uppför detsamma.
Vi kommo nu in i Saskamsjön. Denna sjö är knappt 1/.1
svensk mil lång och tillryggalades ganska raskt. Det var
redan en strålande förmiddag, och solen steg allt högre på
himmeln. Den gassade hett på den lilla insjön och brände oss i
ansiktet och på armarne.
Men framåt gick färden. Vi voro snart vid insjöns andra
ände, och det gällde nu för oss att bära kanoterna landsvägen
förbi de en kvarts mil långa, strida forsar, genom hvilka sjön
Purkijaure utgjuter sig i Saskamsjön.
Af en händelse påträffade vi vid landningsstället en äldre
karl och en pojke, som vi fingo till hjälp med att bära. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
