Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN’ FEÅN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 315
Sedan vi hvilat ut, bröto vi upp från Purkijaure för att
fortsätta vår färd. Som vi sågo af vår karta, hade vi endast
ungefär y2 mil att ro, innan vi ånyo skulle vara framme vid
en sträcka forsar, förbi hvilka vi skulle nödgas bära kanoterna
landvägen. Och denna gång gällde det att bära dem en god
half mil. För att vara säkra om hjälp gjorde vi därför upp
med ett par karlar från Purkijaure, som i en roddbåt följde
oss och sedan hjälpte oss förbi forsarne.
Det var ganska långt att bära kanoterna en half mil, men
besväret underlättades betydligt därigenom, att vägen förbi
for-sarne här ej var någon vanlig morka utan en ordentligt anlagd
landsväg. Det tog emellertid en ganska god tid, innan vi med
vår lastning kommo fram till stranden af sjön Randijaure, och
det led redan mot aftonen af första dagen. Men en afton och
en natt häruppe vid denna årstid äro ju nästan lika ljusa som
ljusan dag. Något mörker, som skulle kunna lägga hinder i
vägen för ens resa, kan ju ej komma i fråga. Solen endast
döljer sig en smula bakom horisonten. Och därigenom endast
underlättas färden. Man generas ej af någon hetta. Tvärtom
blir det häruppe oftast rätt kyligt, så snart solen gått ned.
Och en underbart stämningsfull och poetisk dager breder sig
öfver land och vatten. Naturen slumrar in. Vinden mojnar,
och endast en sakta aftonfläkt krusar ännu då och då
vattenytan. Vågen lägger sig till ro, och den enformiga sången af
dess skvalpande mot stranden dör bort. Det blir så stilla, så
tyst. Och den resliga granskogen blir så högtidlig och
hemlighetsfull. Vindens sång i dess kronor har upphört; ej en gren
röres. Och i vågens sista återsvall från stranden skådar den
sin sakta dallrande spegelbild.
En sådan härlig afton var det som vi stodo på
Randi-jaures strand.
Vi voro visserligen redan rätt trötta. Och det hade vi ju
också skäl att vara. Vi hade varit uppe från kl. 5 på
morgonen, och kl. var nu redan 9 på aftonen. Sexton timmar
hade vi sålunda varit uppe.
Men ännu hade vi en god bit väg kvar till Parkijaure,
där vi skulle taga in öfver natten. Snart gick därför färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
