Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 327
Vi hade fullt upp att göra med att passa vågorna och
klyfva dem med våra paddlar, för att de ej skulle bryta öfver
oss och fylla sittrummet i kanoten.
Yi styrde kurs på det lilla samhället Lulleketje, beläget
vid Randijaures andra ände, och när vi ändtligen genomvåta
kommo fram dit, möttes vi vid stranden af samtliga invånarne
på stället. De hade med undran och häpnad iakttagit de 4
små kanotseglen ute på sjön. Kanoterna hade de i förstone
ej kunnat urskilja, och de hade undrat, hvad i all världen det
där kunde vara för ena underliga tingestar där ute på sjön.
Till slut hade de erinrat sig, att de af d:r Svenonius hade hört
talas om några turister, som skulle komma dit upp i små
kanoter. »Eljes hade vi ej kunnat tro annat än att den onde
själf varit ute och seglat».
Och det må man ej undra på. Så vidt jag vet, hade
aldrig förut någon kanot klufvit sjöarne däruppe.
Då vi kommit fram till Jokkmokk lastade vi kanoterna
på en långflake och läto köra dem tillbaka till Storbacken.
Själfva togo vi våra ränslar på ryggen och begåfvo oss till fots
till Harsprånget och därifrån vidare till Gellivare.
Att skildra vår vandring genom de väldiga skogarne och
öfver de vidsträckta myrarne, vårt besök vid det majestätiska
Harsprånget och sedan uppe i de storartade bergverken i
Gellivare, skulle här taga allt för stort utrymme. Turistresor denDa
väg ha för resten redan förut blifvit tidt och ofta skildrade.
Blott det vill jag därför anmärka, att vår vandring denna
väg var en i allo värdig fortsättning af den föregående härliga
kanotfärden öfver sjöarne.
Efter ett par dagars vistelse i Gellivare begåfvo vi oss
så med nedgående tåg till Murjek, gingo därifrån till fots till
Storbacken och satte oss där åter i kanoterna och rodde älfven
utför till Luleå.
Att finna på en mer omväxlande och intressant kanotled
än den nu beskrifna torde falla sig svårt. Från det höga
Lapplands täcka insjöar och ändlösa snötäckta fjällvidder, från
dess vidsträckta öde skogar och dess sanka myrar, från dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
