Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIKSEN FEÅN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 331
annan sten. I ett ögonblick voro vi nu vid branten af första
forsen. Det var majestätiskt. Det gafs icke mer någon
återvändo. Det bar af med blixtens hastighet. Vågorna sköljde
och spolade öfver flotten, som själf började bukta och gå i
starka vågor. Vattnet brusade upp mellan timmerstockarne.
Den ena bjälken ryckte och slet i den andra. Och dånet af
forsen och braket, som uppstod af flottens krängningar, afbröt
allt vidare samtal. Vi susade fram öfver vredgade och
skummande vågor, som med dån bröto sig mot klippor och stenar
å ömse sidor om oss. I fören och aktern af flotten arbetade
flottkarlarne af alla krafter med sina åror. Min far stod i
aktern och fotograferade, och vi andra stodo och afvaktade,
huru allt skulle aflöpa.
Plötsligt lösslet sig en stock på ena sidan flotten, så en
till, och bäst det var ramlade en hel rad af tjärtunnorna i
vattnet. Det såg riktigt ruskigt ut, men vi voro nu till all lycka
öfver den värsta forsen, och flotten reparerades så godt sig
göra lät, tills vi skulle komma till nästa fors.
Så gick det öfver 1 svensk mil utför älfven. I sanning,
en härlig skjuts! Något intressantare i den vägen hade vi tills
dato ej varit med om. Min far ville också, att vi skulle
landvägen återvända till Heden för att få göra om färden utför
forsarne en gång till, men det blef dock ej något af. Vi följde
i stället med flotten vidare utför älfven till Boden. Där satte
vi åter kanoterna i sjön och rodde i land.
Och först på eftermiddagen fortsatte vi färden utför älfven
till Luleå, dit vi framkommo vid 12-tiden på natten. Vi hade
då redan den andra augusti, och det började bli kallt och
kyligt om kvällarne. De ljusa sommarnätternas tid var nu förbi,
och Luleå stad låg mörk och tyst. Och endast här och där
syntes ännu ett ljus tindra i den sena timmen.
Och därmed var vår kanotfärd i Lappland afslutad.
Intressantare och mera stärkande färd hade vi ej kunnat företaga.
Otaliga gånger ha vi sedan dess i minnet gjort om hela resan
från början till slut, och det torde endast vara en tidsfråga,
när vi nästa gång skola taga med oss våra kanoter och begifva
oss upp till höga Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
