Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SYDVÄSTKANTEN.
333
Badet var utmärkt, frukosten god. Staden föreföll,
åtminstone som badort betraktad, något öfvergifven. Vi ämnade
göra ett kort besök på fästningen men hindrades af en
vak-tare. Det enda, denne på eget bevåg kunde visa, var det
invid porten belägna rum, där general Pechlin suttit fången.
Detta sågo vi och erforo på samma gång, att den gamle
ränk-smidaren, som dog här, ligger begrafven på stadens kyrkogård.
Frid öfver hans minne, hade jag så när sagt!
Vi gingo ombord igen och voro nu åter på sjön, som glittrade
spegelblänk, genomskinlig, fylld med maneter och andra
underdjur. Hafvet är ändå hafvet och västkusten — västkusten!
På ena sidan hade vi »det ändlösa vida», på den andra den
flacka, sandiga kusten —■ här finnas inga skär som i Bohuslän
—- och framför oss, blånande i fjärran, sträckande sig
bågfor-migt ut i hafvet, Hallandsås, Torekows udde, Hallands Väderö.
Dit ämnade vi oss så småningom.
Och detta närmaste är Halland! Kan undra, hvad det
är för ett land; om det är bättre eller sämre än andra! Bättre,
tycka förmodligen halländingarne själfva, böra åtminstone så
tycka. Ja, hvar och en bör vara lokalpatriot, hafva en stark
känsla för sin hembygd! De där missmodiga, delvis ohöfliga
svaren: »Jag är småländing, Gud hjälpe mig!» »Västgöte, fick
du veta’t!» tål jag inte. Däremot: »Jag är östgöte, Gudi vare
lof!» det är att svara som sig bör.
Vid middagstiden voro vi i Halmstad, en verkligen söt och
välbygd provinsstad. Jag säger med flit provins- och inte
småstad, ty dels är den inte så liten — har 13 000 invånare —
och dels ligger det en viss provinskarakter uti den. De
brungula husväggarne, kors- och resvirket, de höga gaflarne, allt
detta tyder på dess danska förtid.
Vi åto middag på Tivoli — stadens Hasselbacken — en
vacker plantering utanför den gamla pittoreska stadsporten.
Efter middagen satte vi oss på en soffa, där en dam förut
tagit plats, och med henne kommo vi snart i ett angenämt
samspråk. Denna dam, lärarinna uti stadens folkskola, såsom
vi sedan hörde, hade därefter den godheten att under ett par
timmars tid blifva vår ciceron. Med henne gingo vi först upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
