Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
H. FRÖDING.
Påföljande dag, den sista för vår vandring, blef rätt
ansträngande. Målet var Helsingborg, och dit hade vi öfver tre mil.
Första halten gjorde vi vid Krapperups gamla, ståtliga slott.
Detta är byggdt af gråsten och omgifvet af en våt graf med
stenbroar öfver. En liten del af byggnaden är från medeltiden,
det öfriga från 1600-talet. Godset, på hvars jord såväl Arilds
som Mölles kommuner äro belägna, är fideikommis i
Gyllen-stjernska släkten och lär vara taxeradt till tre millioner.
Efter några timmars fortsatt vandring kommo vi till
Höganäs, som med gator och bodar gör intryck af en liten stad.
Af den storartade, allmänt kända fabriken sågo vi endast
försäljningslokalen med däri befintliga alster. För min del tyckte
jag mest om de glaserade kökskärlen, mjölkbunkarne,
syltkru-korna m. m. Prydnads- och konstsakerna af ljus terracotta
tilltalade mig mindre.
Nu var vårt närmaste mål fiskläget Viken, dit vi
egentligen ej hade mer än en mil. Men genom bristande
uppmärksamhet vredo vi af, som det här heter, från själfva strandvägen
och gjorde på detta sätt en krok på minst en fjärdingsväg,
innan vi framkommo till den yngsta af Skånes badorter. Här
fingo vi emellertid ett riktigt oceanbad. Stranden är
synnerligen långgrund med den allra finaste sand; det felas blott ebb
och flod för att göra den till en plage af första klassen. Nu
blåste det rätt mycket, så att man fick stora breda böljeslag
emot sig. Fräsande och svepande kommo de. Innan man
visste ordet af — ratsch — var man öfverspolad, med mun,
näsa, ögon och öron drypande af saltvatten! Det var en sann
förnöjelse!
Efter badet middag med sjuttio badgäster — alla danskar.
Vederbörligen styrkta vandrade vi vidare i en värme, som
började bli svår. Efter en timme kommo vi till
Kristine-lunds herregård, tillhörig grefve Wachtmeister på
Kulla-Gun-narstorp. En stor manbyggnad af rödt tegel, öfvervuxen med
vildvin och med hvita markiser för fönstren gjorde tillika med
trädgården och parken ett högst behagligt intryck. Därtill kom
det förnämsta af allt — bakgården, hvars like i prydlighet jag
aldrig sett. Två stora jämnlöpande byggnader af gråsten samt
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
