Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
HENRIK WKANÉK.
— Ja, hvad ä vi så skyldiga?
— Ah, bevars väl! Dä ä inte nå’t å tala om! sa både
kvinnan å mannen.
— Visst ska här betalas!
Nej, det var omöjligt.
Då gick den hvithufvade bort och tog en liten hvithårig
tös på knäet, kysste henne — en liten rar unge var det för
resten, som nu är gift med skolläraren i Hönslösa — och så
sa han:
— Eftersom far och mor inte vill ta nå’nting för maten,
så ska du ha den här silfverriksdalern. En liten bondtös ska
aldrig kyssa en student för ro skull! sa han.
Och tösen tog pengen helt förtjust.
— Går du med tillbaka? sporde han mig.
— Nää, jag vet inte! Hm!
— Han kan gå en genväg öfver markerna! sa kvinnan
och blinkade mot mig.
Så fick jag inte en utan två femtioöringar. Och glad var
jag! Präktig middag, jag, som annars aldrig fick fläsk utom
söndagarne, och pengar till!
— Dä va bestämdt inga komianter! sa jag till kvinnan.
— Ack, du, sådana kunna förskapa sig på femtan vis.
Turister! Pytt! Dä ä som når klockarns påg kom te Lung
å inte gidde läsa sig igenom te präst: så la han sig å pelade
bland örter å alla slags lus å så ble han te slut »professor».
A den gamle klockaren gickj omkringj å sa, att dä va mer än
präst. Jojo! Vi lefva i de yttersta tider!
Ja, så mottogos de första turisterna på Simrishamnsslätten.
Nu antar jag, att de mottagas med varma serveter — åtminstone
blef jag så mottagen i somras. Men en sak skulle jag vilja
tillägga, om jag tordes. Jag vågade aldrig fråga de där två
herrarne, hvad de hette, naturligtvis. Om nå’n af dem skulle
vara här i kväll, ska jag be att få tacka för sist och säga
farbror, om han inte har rent af blifvit landshöfding själf —
för då törs jag inte tänka på T.
Henrik Wranér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
