Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
367
historia. Vi kunna därför ej blott lyckönska författarne till, att på ett så
tillfredsställande sätt löst sin svåra uppgift utan äfven uppmana alla
vänner af skandinaviska halföns natur att medföra dessa arbeten på
sina resor, då på regnväders- och hvilodagar förklaring kan vinnas på
mycket af hvad man under solskens- och resdagar iakttagit i vårt vackra,
omväxlande land. S—s.
FitzGerald E. A., Climbs in the New Zealand Alps, London, T.
Fisher Unwin, 1896.
När en engelsk alpinist gjort sina läroår i Schweiz och under trägna
ströftåg genom alpernas isvärld fullständigt inhämtat snöyrket», gripes
han oftast af en längtan efter mera ovanliga bragder. Han uppgör då
i de flesta fall aftal med någon af de skickligaste schweiziska förarne,
hvarigenom han, stundom för flora år, tillförsäkrar sig dennes sällskap
och biträde, och så är han, med vanligt engelskt förakt för alla afstånd,
beredd att uppsöka de aflägsnaste trakter på jordklotet, där det ännu
finnes några »virgin peaks», för att pröfva sin energi mot dessas ispansar.
Författaren till ofvannämnda bok, en framstående medlem af
engelska alpklubben, är en typisk representant för dessa engelska alpinister.
För icke så länge sedan gingo genom tidningarna några notiser om mr
Fitz Geralds för närvarande pågående bergsbestigningar i södra Amerika.
I det arbete, hvarmed vi nu ha att sysselsätta oss, möter oss åter en
skildring af författarens alpina bragder i Nya Zeelands bergstrakter under
en resa därstädes 1894—1895.
Författaren skildrar lifligt och fängslande sina äfventyr. Landets
högsta berg Mount Cook (12 349 eng. fot) bestegs efter många fruktlösa
försök redan juldagen 1894 af mr Fyfe, så att där fanns för författaren
ingenting att göra, men i dess grannskap resa sig Mount Sealy (8631 f),
Mount Sefton (10 350 f), Mount Tasman (11475 f) och Mount Haidinger
(10 054 f), alla berg, som tillbakaslagit den nyzeeländska alpklubbens
många angrepp och ansetts omöjliga, till dess de nu besegras af mr Fitz
Gerald och hans käcke förare Mattias Zubbhiggen. Vi följa författaren
genom rasande snöstormar, vi bivuakera med honom i en bergsskrefva,
där det outtröttliga regnandet fyller tältet med vatten, så att det måste
ösas med tillhjälp af ett par ullstrumpor, begagnade såsom svamp. Vi
tillbringa en annan natt med honom, då han öfverfallen af mörkret på
en brant fjällsida måste slå sig ned på en klippkant så smal, att den, som
somnar, utan räddning glider ned i djupet. Men lyckligtvis är det ej
så lätt att somna, ty under hela natten nedstörta från branten ofvanför
klippblock, som hvissla förbi så nära, att man nästan känner luftdraget,
och kölden är så genomträngande, att de oförvägne alpforskarne måste
söka värma sig genom att hålla sina alplyktor brinnande i närheten af
kroppen och oafbrutet röka afskyvärd nyzeeländsk tobak. Vi få vara
med, då författaren efter en segerrik bestigning knackar af bergets högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
