Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Mälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guld. (Vi hade visserligen tagit den för en hund, men tvista
icke om småsaker). Vidare föreställer slingan tydligen Fafne
själf, som obehörigen bemäktigade sig skatten för att lägga sig
på Gnitaheden och rufva öfver den. Ett smedstäd jämte
smidesverktyg äro attribut för Fafnes broder Regin, som af
afundsjuka och för att komma åt skatten smidde och lämnade Sigurd
svärdet Gram -— som var så hvasst, att det klöf Regins städ —-
samt öfvertalade honom att döda Fafne. Mannen under slingan
är Sigurd, som med Gram fullbordar detta dåd. Den underliga
figuren, som så mycket gladde vår vän trädgårdsmästaren, håller
i själfva verket tummen i munnen och föreställer Sigurd, som på
Regins begäran åt honom steker ormens hjärta samt, då han
skall med fingret känna efter om anrättningen är färdig, bränner
sig och för att lindra smärtan stoppar fingret i munnen.
Enligt sagan får Sigurd då något af ormens blod på tungan och
förvärfvar därigenom förmågan att förstå fåglalåt, hvilket
kommer honom väl till pass, då ett par hökar i ett träd bredvid
låta honom veta, att Regin är en förrädare, som vill för egen
räkning komma i besittning af skatten samt ämnar mörda
Sigurd. Denna del af sagan gladde synnerligen författaren af
dessa rader, ty den spred ett klart ljus öfver betydelsen af de
figurer, han fått på sin lott att upprita. Att häribiand förekommo
två fåglar var ej svårt att se, men det öfriga ville icke, ehuru
verkligen aktningsvärda ansträngningar gjordes, gestalta sig till
något för de närvarande fattbart föremål utan företedde endast
en serie slingrande streck och krumelurer. Men nu blef saken
klar. Det var naturligtvis trädet med dess rika gren- och
löfverk, i hvilket de båda fåglarne slagit sig ned. Till
yttermera visso fanns vid detsamma bundet ett djur, som icke kunde
vara något annat än Sigurds springare. Slutklämmen i det
hela är Regins kropp med hufvudet skildt från bålen.
Man skulle vänta sig, att runinskriften på slingan skulle
vara någonting i samma uppkryande stil, men den innehåller
endasj, såsom den tolkas, att:
»Sigrid, Alriks moder, Orms dotter, gjorde denna bro för
Holmgers, sin mans, själ; (han var) Sugruds(?) fader.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
