Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Mälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppmuntrade af dessa anvisningar anlände vi snart till det
gamla värdshuset, en långsträckt rödmålad byggnad i verkligt
god gästgifvaregårdsstil.
Huset låg försänkt i den djupaste dvala. Vi funno utan
svårighet det anvisade fönstret, ställde oss i position och
ropade mildt, nästan blygt:
»Carlsson!»
Någon synbar verkan af detta egendomliga »Sesam öppna
dig» förspordes icke. Vi upprepade ropet, beledsagadt af
trumningar på rutan, men utan lyckligare resultat.
En viss otålighet började nu förspörjas och vi anföllo dörr
och väggar med kraftiga stötar och bultningar, men märkte
fortfarande till vår förvåning icke minsta lifstecken.
Vi fortsatte med oväsen af flera nya sorter i ett ganska
energiskt crescendo under en tidrymd af vid pass tio minuter.
Därefter måste vi pusta ut och hålla krigsråd.
Vi funno emellertid, att vi icke hade annat att göra än att
förena våra krafter till en ny afgörande ansträngning. Vi
stormade därpå dörr och fönster, skreko »Carlsson» värre än Ali
Baba och de 40 röfvarena, sparkade med verkligt ursinne på
väggarne och kände oss riktigt stolta öfver det mäktiga tordön vi
utsände öfver den sofvande bygden.
Nu lyckades vi väcka invånarne i några byggnader på
ett bösshålls afstånd, men Carlsson förblef fortfarande obeveklig.
Som emellertid nyssnämnda invånare rådde oss att fortsätta
-— ett högst oväntadt råd af i sömnen störda personer —-
fortsatte vi, medvetna att vi nu stredo i åsynen af intresserade
vänner.
Ändtligen, när vi nästan uppgifvit allt hopp, hördes ett
svagt mummel alldeles vid det mystiska fönstret. Vi voro
räddade.
Det befanns, att Carlsson legat och sofvit omedelbart under
fönstret!
Carlsson släppte artigt in oss och försvann för att väcka
en af städerskorna. I anseende till den tid detta dröjde är
det att förmoda, att Carlsson nu fick pröfva på samma slags
svårigheter vi nyss genomgått. Slutligen uppträdde emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
