- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1898 /
57

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Still Johans jakthistorier.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Still Johans jakthistorier.



Antecknade af J. Stadling.

Still Johan, den gamle björn- och älgjägaren, är mycket
tystlåten, och då han någon gång berättar sina jaktäfventyr,
komma orden och meningarna mycket sakta, likasom tjock tjära
ur en tunna med liten tapp. Nu och då tystnar han och
tillsluter ögonen, så att de buskiga ögonbrynen nästan helt och
hållet betäcka ögonhålorna, och då är man säker på att få höra
någon intressant detalj, som ger ökadt lif åt berättelsen, eller
också komma några lakoniska uttryck, halfva ord och afbrutna
meningar, såsom om sprundet blifvit insatt i tunnan. Hvad
man alltid vet och känner är att Johan strängt håller sig till
sanningen i sina berättelser.

Vi träffades oförmodadt i en aflägsen »buhamn» i de
jämtländska fjälltrakterna, dit Johan hade kommit för att »vitja»
(hämta ost och smör m. m.). Vi hade ej sett hvarandra på många,
Herrans år. Johan hade åldrats betydligt. Det fordom något
stripiga och svarta håret hade blifvit hvitt, det mörka,
väderbitna anletet djupt fåradt och de intelligenta dragen skarpare.
Men de gråbruna ögonen voro lika lifliga, de buskiga
ögonbrynen lika mörka och hållningen lika ungdomlig som fordom,
och rösten bibehöll den något torra och djupa tonen. Då vi
sutto vid spisen i bustugan, och samtalet leddes från det ena
gamla gemensamma minnet till det andra, kommo vi snart in
på jakten, och Johan började berätta:

De’ va’ de’ där svåra hårdåret, du minns, på femtitalet.
Åkrarna stodo så vackra, så ja’ ha’ då aldrig sett maken. Vädret
var varmt och säden mognade fort, axen hängde så tunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1898/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free