Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Östergötlands krona». Af J. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klostrets förfall. De fleste munkarne spriddes ut i landet som
präster, klostrets efter den tidens förhållande goda bibliotek
blef sköflade och redan 1545 började man nedbryta en del af
murarne och föra dem till Vadstena för att användas i
slottsbyggnaden.
Om klosterkyrkans utseende i äldre tider skrifver
professor K. G. Brunius efter ett besök på platsen. »Det visar
sig efter en säker uppmätning af denna ruin att byggnaden
varit med synnerlig noggrannhet utstucken, men den stora
enkelhet, som där allestädes framträder, väcker förundran. Icke
nog med att man användt tunnhvalf ej korshvalf. Alla yttre
och inre socklar utgöras af skråkanter. Gesimser, gafvelprydnader,
vederlag och pelarkransar saknas. Fönsteromfattningarna
ha ut- och invändigt släta smygor. Det enda listverk, som
märkes i hela byggnaden, består af en karnis å yttre
omfattningen af ingången till norra sidoskeppet och en sådan å
sydöstligaste pelarens östra sida. Anblicken af kyrkans yttre har
varit mera vördnadsbjudande än intagande. Att här intet spår
finnes af torn är lätt förklarligt däraf, att kyrkan uppstått uti
en tid, förr än ringklockor kommit i bruk, och däraf att de
fredliga bönderna icke trott sig behöfva något torn såsom
försvarsverk. Kyrkans inre har med sin svaga belysning och sina
svåra tunnhvalf gjort ett dystert intryck på åskådaren. —Koret
och kapellerna ådagalägga, att kyrkan ursprungligen haft ett
hög- och fyra sidoaltaren. Detta inhämtas äfven däraf, att där
finnes lika många nischer och uttömningsstenar för de andliges
handtvagning.»
Alvastra kloster var vid slutet af medeltiden ett mäkta
rikt samfund. Att konung Sverker och hans drottning valde
sina grafplatser inom klosterområdet hade till följd, att många
af landets förnämsta personer genom vederlag af betydande
jordagods skaffade sig rätt att här blifva begrafna. Sålunda
lära mellan 4 och 5 hundra gårdar slutligen ha blifvit
skattskyldige under klostret, hvarförutom stora egendomar lågo direkt
under inrättningens eget bruk. Men en ny tid kom och gjorde
hemgång i både rikedomen och helgedomen. Och det var en
praktisk tid som kom. »All vördnad för det redan då uråldriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
