Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 akná lisa.
obetvinglig lust att visa sin musikaliska förmåga. Som vår
musikaliska repertoar inte var så synnerligt stor, måste Sigrid
slutligen med förtviflan be att slippa höra:
»Inom dessa murar
är mig för trångt att varå,
jag vill ut, jag vill ut,»
sjungen på en mindre omväxlande melodi, och
»Det är härligt att vara en vandrande gesäll,»
på melodin till »Du skåning».
Efter en timmes resa voro vi i Torpshammar, där en stor
pappersmassefabrik drifves af den forsande Gimån, en annan
biflod till Ljungan. En mycket vacker utsikt har man från
en udde nedanför Gimåns utlopp, där man med ögat kan följa
Ljungan en mil uppåt.
Denna gång foro vi dock Torpshammar stolt förbi och
veko af in på vägen till Grön sta, den vackraste väg man kan
önska sig för en åktur. Genom hög, vacker skog följer man
Gimån, som ända från Grön sta till Torpshammar, en half mil
långt, forsar oafbrutet utom på ett enda ställe. An flyter djupt
ned, svart och mörk, och brusar allvarligt men friskt mellan
de höga stränderna, som äro klädda med furor och ungbjörk.
Längre upp blir utsikten något vidare. Stränderna höja sig
långsamt till berg, alltjämt bärande än löf och än barrskog.
Här finnas ett par gårdar, präktiga norrländska gårdar med
stora mangårdsbyggningar, som endast användas att ståta med.
Kärnfriskt folk bor det här. Vi voro inne och hälsade på »mor»
i ena gården. Hon klagade på nutidens ungdom, som var bara
stackare, tyckte hon. Den dugde inte en gång till att dansa
och roa sig utan sprang på frälsningsmöten och sådant. I
hennes ungdom var det annorlunda. Då kunde ungdomen
hålla ut hela veckan i lekstugan och dansa. Hennes far hade
varit rätt duktig att spela fiol och hade brukat spela hvar kväll.
Hon berättade, att hon, sedan han dött, inte på ett halft år fått
höra någon musik. När hon då första gången kom på lekstugan
igen och fick höra fiolen, »då vardt ja’ så fejen (glad), att ja’
gat (måste) gå baka döra och slappe tårar.» Ja, när hon hörde
fiolen, då »rördes hvar bloddroppe i kroppen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
