Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugnås. Af Birger Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 BIRGER BENGTSSON.
På det att stenen vid löskilningen ur berget må blifva i
möjligaste mån hållbar, förses den med ett eller två järnband,
ett försiktighetsmått, som äfven vidtages med den färdiggjorda,
ifall den visar benägenhet att spricka, något, som kan inträffa
med såväl »priman» som de sämre sorterna.
För järnbandens böjning och hopsättning äfvensom för de
mångahanda verktygens hvässning och härdning är vid hvarje
arbetsområde eller s. k. »fjäll» uppförd en mindre smedja, som
oftast jämväl får utgöra förvaringsrum för »fjällagubbarn es»
matkorgar och dricksfläskor samt åtminstone i ruskigt väder
samlingsrum vid måltiderna. Arbetet vid de många fjällen är
fördeladt mellan flera arbets- eller fjällalag. Laget kallas också
»kull». Några arbetare ha egna fjäll och bedrifva rörelsen
för egen räkning, men flertalet arbetar för enskilda personer
eller bolag.
Då en »fjällahåla» ej längre lämnar »godt berg», flyttas
arbetet på ett område nära intill, och den öfvergifna hålan
fylles då med de lager, som undanschaktas för bildandet af
den nya.
Stundom lämnas dock öfvergifna fjäll utan att fyllas, och
det dröjer då ej många år, innan ras, vattensamling och frodig
växtlighet förvandlat hålan till en djupt liggande insjö i miniatur,
kransad af träd, buskar och örter, eller underhacket till en
säregen grottbildning, illusoriskt härmande naturens.
Vintertid bildas af nedsipprande vatten de underligaste
isbildningar utefter hålans väggar och vid mynningen af
gruf-gången. Droppe efter droppe faller. Hängande istappar bildas
så småningom och växa nedåt på samma gång stående sådana
uppkomma af de droppar, som falla till marken eller bottnen,
där frysa och bilda liksom en puckel, hvilken växer till en
kägla och slutligen stöter ihop och växer samman med istappen
där ofvan. Pelare vid pelare står där snart i all sin glans,
under det snön väft mjuka draperier ofvantill och vid sidorna
om ingången, man skulle kunna tro till en sagogrotta eller till
själfve bergkonungens palats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
