Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hjulhistoria från Finland.
(Ur en hjulande väns bref till förf.)
Af
Mari Mihi.
Turku, thet är Åbo, Aug. 97.
Hedersbroder!
Du har väl ondgjort dig öfver min envisa tystlåtenhet,
allrahelst jag, då du i slutet af Maj lämnade Upsala, dyrt
lofvade att skrifva under sommaren. Saken är den, att jag
knappast varit i tillfälle att se bläck och penna, sedan vi skildes,
hvadan jag så när glömt konsten (»du får urseckta at ja
stavfvar så dålitt, männ sir du ågnbåten skaker så dannt»,
skref maskinisten till pigan).
Men hvarför allt detta förespel, frågar du med den kroniska
enfald, som, mänskligt att döma, skall följa dig till grafven,
sedan den först skänkt dig en herostratisk ryktbarhet, hvilken
ju i alla fall är bättre att ha än att vara alldeles utan. —
Läs och förstå, svarar jag.
En afton några dagar efter det den stackars
öfveransträngda ånghästen pustat i väg med dina 80 kilo från
Fyrisstaden, kommer Georg Lange, alias Grumio, du vet, upp och
hemsöker mig för att på sitt vanliga oförsynta sätt interviewa
mig angående mina sommarfunderingar:
»Har inga funderingar alls; ligger hemma på landet och
pluggar juridik, förstås.»
Hvarpå gamle Grumio stälde sig vid fönstret och tittade
under lugg, hvisslande Donauwellen så falskt, att jag rent af
skämdes å hans vägnar: osvikligt tecken att människan funderade
på något förfärligt. Om det nu rörde sig öfver hvad han ätit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
