Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarlif i högfjällen. Af Knut Winge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Olsson, som måste ge vika, och började vifta med benen,
så att jag blef kvitt Anta. Ändtligen kunde jag få somna. Vi
lågo långt fram på följande dag, men det regnade lika envist.
Vi måste upp och laga till frukost. Med möda fingo vi upp
eld i de genomvåta vedpinnarna. Det frestar tålamodet att
koka mat i det fria, när det ösregnar och man ej har någon
annan ved än videgrenar och enris, men det går ändå. Att tänka
på någon exkursion i detta väder var omöjligt. Amma och
Pau-Lasse kamperade i det lilla tältet, och vi öfriga 6 kröpo
in i det andra och sökte göra det bekvämt. Det gällde att
hålla modet uppe, och Påggo måste tala om historier. Som
han redde sig klent med svenskan, talade han lapska, och
Anta var tolk.
Han berättade om en björnjakt, som han varit med om
vid Stora Sjöfallet, och om en vargjakt, vid hvilken han själf
varit den, som rände fatt vargen och dödade honom med sitt
spjut. Vargens tjut, då han kände det inträngande spjutet,
härmades ytterst realistiskt. Efter det Påggo undrat, om det
var sant, att djuren fordom kunde tala, jojkade han för oss
björnens sång, då denne går i ide. Jojkningen var ett
egendomligt gnolande, en sång utan ord, mest påminnande om en
säckpipas toner.
Nu kom turen till Anta, och han hugnade oss med en
saga om en lappgosse, som lurade en jätte. Sagan var tydligen
af svenskt ursprung och påminte om våra vanliga jättesagor.
Vi måste emellertid ut och räta på benen och få litet
motion. Vi gingo därför ned till skogen vid Njåtsosjokk och
samlade ved, som vi buro upp till tältplatsen. Efter en enkel
aftonmåltid kröpo vi, våta och huttrande af kölden, ned i våra
varma sofsäckar.
Efter ännu två dagars vistelse här, hvilka gynnades af
något bättre väder och användes till tvänne exkursioner, en till
Ruopsokvaratj;s olivinstensförekomst, där vi samlade in mineral,
kromit, grofspatig magnesit, kromglimmer, talk och skapolit,
och en till Luopme, där vi öfverraskades af ett snöfall,
återvände vi söndagen den 4 juli till Puorek, sedan Pau-Lasse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
