Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Dagas färd. Af Johan Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 JOHAN GUNNAR ANDERSSON.
Arbetsdagen har begynt. Jag går upp och väcker Gutten.
Med stationens minsta segelbåt, Tärnan, fara vi in till
Fiskebäckskil för att purra gubbarna, om så skulle behöfvas. Dessa
äro emellertid vid vår ankomst redan i rörelse. Om en
halftimme skall Daga vara vid stationen, lofvar Julius. Vi skynda
oss då tillbaka och väcka kamraterna, som vilja se vår affärd.
Strax efteråt lägga gubbarna till med jakten, den sista
återstoden af vår utrustning föres ombord, och så kommer
afskedet. Om välönskningar vid början af en färd någonting
betyda, måste denna resa komma att gå som en dans.
Sakta glider Daga för ett nästan omärkligt vinddrag ut på
fjorden, flaggan sjunker och höjes till en afskedshälsning, som
besvaras från stationen. Så svänga vi omkring Långegapsudde,
och den sista skymten af Kristineberg försvinner bakom
Blå-bärsholmens höga klippor.
Vinden är laber. Småningom bär det dock söderut genom
Gåsöfjorden och den smala farleden innanför Gullholmen. Vi
slå oss ned i solskenet uppe på däcket, språka med gubbarna,
studera sjökortet och sofva en törn då och då. Det dröjer
dock ej länge, innan vi börja känna oss lifvade för en liten
frukost. Nu få vi själfva vara kockar, tills vi komma till
Marstrand, där den ordinarie kocken, doktorn, inväntar oss.
Med hvilket intresse vi gripa oss an att öppna matlårarna,
tända fotogénköket, koka och duka. Och hur härligt den
smakar, denna vår första måltid under resan.
Vid Il-tiden hade vi passerat Käringön och satte nu kurs
S. om Måseskärs fyr i sydvästlig riktning ut till hafs för att
försöka få en skrapning i öppen sjö, innan vi lämnade
Skagerak. Vinden friskade till en lagom bris, och med god fart
förde oss Daga ut öfver det solbelysta, i småvågor lekande
hafvet. Afståndet till land blef allt större, och kustkonturerna
smälte så småningom samman till en mörk, här och där
afbruten strimma längst i öster. En stund efter middagen kommo
vi in bland en flottilj di makrillfiskare. Det såg gemytligt ut
ombord hos dem. Kaffe kokades och dracks, man bekikade
oss och pratade, och rorgängaren stod i skjortärmarna med
pipan i mun och solade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
