Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Dagas färd. Af Johan Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN DAGAS FÄRD. 223
Medan jag nu satt där och slammade, plockade och
sorterade, samlades på kajen en intresserad åskådarhop. Det var
en och annan hederlig borgare, en skara småpojkar, några fiskare
samt dessutom ett antal individer af den aktade samhällsklass,
som på det finare språket benämnes »hamnsjömän». Bland
alla dessa blef det nu ett lifligt pratande och frågande. »Hvar
kan den jakten komma ifrån? Hvad ska de därå doningarna
vara till? (Man pekade på skrapor och håf var). Är han
apotekare, efter som han har så mycket flaskor? Ska det där
vara djur? Har han betaldt för det där?»
Jag svarade dem med tystnadens vältalighet. Det var
enda sättet. Rätt som det var, fingo de emellertid syn på en
företeelse, som var mer intressant än jag och till hvilken de
öfverflyttade hela sin uppmärksamhet. Ur en närbelägen jakt
dok det nämligen upp en kolportör. Denne langade en liten
kammarorgel upp på däcket och började sedan en religiös
underhållning, muntligt föredrag, omväxlande med sång- och
musiknummer. Och med uppriktigt nöje afstod jag hela min publik
till den gode mannen.
Nästa dag, onsdagen, måste vi gifva oss iväg, ehuru det
ännu blåste nästan storm och vinden hade gått öfver till
syd-sydvästlig, alltså i det närmaste ren motvind. Vi hade nu
doktorn med ombord, och sällskapet var sålunda fulltaligt.
Vädret var disigt och trist, med en regnby då och då.
Emellertid kryssade vi oss så småningom inomskärs söderut.
På Riföfjorden, utanför Göteborg, lågo Hohenzollern och Gefion
förankrade, såsom vi inbillade oss på grund af stormen och
det dåliga vädret. Just som vi passerade mellan de två
kolosserna, tog doktorn en bild af kejsarfartyget. Fram på aftonen
gingo vi till ankars vid Styrsö. Skärgården är nämligen där
i det närmaste slut, och vi hade ej synnerlig lust att fortsätta
färden i öppen sjö. Vid Styrsö blefvo vi också kvarliggande
hela följande dag, eftersom stormen då var ännu galnare än
förut. På fredagen försökte vi att komma söderut, ehuru
vädret fortfarande var lika vidrigt. Det blef vår svåraste dag
under hela resan. Daga redde sig nog präktigt, stark och säker
sköt hon sin breda bog fram genom sjöarna. Men hela vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
