Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham Abrahamsson Hülphers. Af Mauritz Boheman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 MAURITZ BOHEMAN.
Dessutom har han författat en hel del mindre uppsatser i olika
ämnen samt genom en mängd utgifna tillfällighetsstycken gjort
sig känd äfven såsom skald, ehuru han som sådan var mindre
lycklig.
Efter det jag im i korthet skildrat Hülphers såsom
topograf, reseskildrare och affärsman, återstår det mig att — för
att göra bilden af honom så helgjuten som möjligt — nämna
något om honom äfven i hans lika framstående egenskap af
enskild människa. Därvid lämnar jag ordet åt hans mångårige,
förtrolige vän, domprosten Johan Pant, hvilken bättre än någon
annan kände honom och som efter hans död ägnat honom en
så varm hyllning. »Hans tänkesätt och enskilda lefnad såsom
medmenniska och christen», säger Fant, »sammanstämma med
hans öfriga goda egenskaper att göra honom vard vår agtning,
vår saknad och tacksamhetens tårar. Det jordiska goda
Försynen honom tilldelat användes lika litet til slöseriets yrsel,
öfverflödets prål, fåfängans njutning, som det förvärfvades med
någons förtryck eller ägdes med någons förolämpande. Hans
hus, utmärkt af ordning och stillhet, var för honom själf
fridens och sällhetens boning, för den torftige och nödlidande
alltid med nöje öpnadt. Samvets-öm kunde han hvarken eller
ville han göra någon orätt; mild och god tillät han sig aldrig
at med ord eller förhållande upsåteligen förolämpa någon; men
blef han det själf af obetänksamme, var han för saktmodig at
förifras, för christligt sinnad at hämnas. Större sällskaper
älskade han icke, och de voro icke den krets, där han sökte lysa
och förnöja. Men i vänners sällskap af samma tänkesätt som
han, huru angenäm var han icke i sin oskyldiga munterhet;
aldrig låg andras namn på hans tunga til förklaring, aldrig
sårades anständigheten af hans skämt och nöjsamma infall.»
I lugn och frid framlefde Hülphers sina dagar, aktad och
afhållen af alla, med hvilka han kom i beröring, och med
tålamod och undergifvenhet bar han sitt öde, då den tärande
sjukdom, som skulle ända hans verksamma lif, började sitt
förhärjande arbete. Hans närmaste hoppades dock att ännu länge
få behålla honom ibland sig, men själf kände han, att slutet
nalkades. Plågorna blefvo svåra och långvariga, men modigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
