Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANDRIXGSMINNEN FRAN JÄMTLAND OCH HÄRJEDALEN. 283
dit och tillfrågat en barnunge, som hämtade vatten ur en bäck,
om hvem som bodde där, kom en medelålders kvinna med
godt utseende och vänligt sätt ut och förklarade på utpräglad
Härjedalska, att det nog kunde gå för sig, hon hade bara så
stökigt med tvätt, men skulle göra i ordning en kammare.
Det röda huset var dock ladugård, och boningshuset var
beläget midt emot och omåladt.
Vi voro varma, hungriga, dammiga och trötta, och
doktorn förklarade rent ut, att han ej blef människa förrän han
fått bada.
Ja, nog skulle det vara skönt, men hur långt var det ned
till Ljusnan? Ah, bara ett litet stycke menade mor Magnhild,
och om vi gick sta’ och badade, så skulle hon göra i ordning
rummet — vi ville kanske ha hvar sin säng — det ville vi
helst! — och koka kaffe och potatis och steka fisk? Ja, och
skaffa mjölk. Det var värre, ty ej mer än en enda ko fanns
kvar i hela byn, alla de andra voro på »vallom», men hon
skulle försöka.
Så gingo vi ned till Ljusnan, en som det tycktes oss
oändlig väg, men till sist kommo vi dock fram och fingo lön
för mödan i ett härligt bad. Sakta gingo vi upp igen för att
ej på nytt blifva varma, och när vi kommo fram, var kaffet i
ordning, och en stor bleckbunke med söt mjölk stod på bordet.
Vi drucko kaffe, och vi drucko mjölk, och så kom »orreten»
som den här hette, och potatis, smör, bröd och ost, och vi åto,
så att mor Magnhild måste se, att vi gjorde heder åt
anrättningen.
Medan vi ännu höllo på, kom värden själf hem från
slåttern, en half mil bort, ty det var lördagsafton, och det var
tur för oss att så var, ty annars hade vi för det första ej fått
göra bekantskap med denne hedersman, som föreföll oss
verkligt typisk, högrest, bredaxlad och muskulös, med något lugnt
och djärft i blicken, sådan som man kan föreställa sig, att en
gång nordens vikingar sett ut, och för det andra hade vi nog
haft svårt att få någon, som visat oss vägen öfver fjället dagen
därpå, nu i brådaste höbärgningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
